2008: San Lorenzos makalösa vändning på Monumental

En småkylig majafton för 12 år sedan stod San Lorenzo för något alldeles speciellt på Estadio Monumental i Buenos Aires. Borträknade och nedslagna återhämtade man sig på ett fantastiskt sätt och skickade River Plate ut ur Copa Libertadores.

Det var nästan på den nivån att man fick gnugga sig lite extra i ögonen när man sneglade på tränarbänken inför denna upplösning, mellan lagen, i Copa Libertadores åttondelsfinalen 2008. På Rivers bänk satt en då ganska orutinerad tränare i Diego Simeone, medan på San Lorenzos motsvarighet satt en f.d. mästare i turneringen för River – nämligen Ramón Díaz.

Den sistnämnde hade som bekant lyft pokalen på Monumentalt, nästan exakt 12 år tidigare, som River-tränare. I en sprudlande tillställning, där en ung och talangfull Hernán Crespo gjort båda målen, fick Díaz glädjen att lyfta Sydamerikas mest åtråvärda pokal mot den kolsvarta himmelen i Buenos Aires.

2008 var han, med andra ord, tillbaks på välkänd mark. Men denna gång med förhoppningen om att ta San Lorenzo vidare till kvartsfinal. Díaz och hans lag hade vunnit det första mötet på Nuevo Gasómetro med 2-1 och hade därmed övertaget när domaren blåste igång matchen på Monumental.

Matchen präglades av otroligt mycket kamp, där domaren borde ha tagit tag i matchen betydligt tidigare än vad han gjorde. Ett San Lorenzo, med D’Alessandro i spetsen, prövade Rivers målvakt Carrizo några gånger, men utan resultat. Istället var det hemmalaget som skulle öppna målskyttet. Matías Abelairas lyckades förvalta en frispark, som egentligen var menat som ett inlägg, men som passerade alla – inklusive Falcao och San Lorenzos målvakt Orion.

D’Alessandro jublar över vändningen mot River.

River tog ledningen, men Diego Simeone såg inte särskilt lugn ut för det. Matchen blev än mer fysisk och flertalet spelare, i framförallt San Lorenzos lag, låg på gränsen till att bli utvisade. I den 41:e minuten gick Rivero över denna gräns. En otroligt sen och vårdslös tackling på Villagra gjorde att domaren inte hade något annat val att än att dra fram det röda kortet. Nu var uppförsbacke än brantare för bortalaget, som behövde samla energi under pausen för att nå en kvittering.

Tretton minuter in i den andra halvleken blev dock saker och ting ännu värre för San Lorenzo. Botinelli kapade Rivers anfallare Falcao i straffområdet och återigen drog domaren fram det röda kortet. Inte nog med det röda kortet – nu hade dessutom River chansen att gå upp till en 2-0-ledning ifrån straffpunkten. Fram steg ”El loco” Abreu och med knivskarp skärpa överlistade han Orion i San Lorenzos mål och skickade River, trodde nog många, till kvartsfinal. Men matchen var inte över – San Lorenzo ville något helt annat.

Den store hjälte denna afton för San Lorenzo skulle bli Gonzalo Bergessio. Den tanige – men ack så målfarlige anfallaren hade energi för ett helt lag och när River slumrade till, tänkte att allt var över, tog han tillvara på chansen utan att blinka. Ett vackert anfall av San Lorenzo, där man rullade upp hela Rivers försvar, avslutades med ett distinkt vänsteravslut av Bergessio. Man skulle kunna tro att River skulle vakna till efter detta mål – men istället trummade San Lorenzo på och gick för ett kvitteringsmål.

Bergessio jublar efter sina mål – och avancemanget.

Vid ställningen 2-1 var matchen helt lika och en förlängning hade i sådana fall följt efter dom 90 spelade minuterna. Men San Lorenzo och Bergessio ville annorlunda. En lågt slagen hörna ifrån höger såg ut att kunna rensas bort enkelt, av Rivers försvarare, men en uppmärksam Bergessio kastade sig fram och nickade in ett mål som skulle fått Aldo Poy att bli imponerad.

Den smått otroliga vändningen var ett faktum. San Lorenzos mirakel var verklighet och alla Riveranhängare, inklusive spelarna, undrade hur detta kunde hända. Med två man mindre hade River tappat precis allting. Någon argentinsk tidning beskrev det hela som att hemmaspelarna hade sovit siesta, andra tokhyllade San Lorenzos kurage och kämpaglöd. Sanningen till vändningen låg förmodligen där någonstans i mitten. Ungefär på samma plats som en jublande Bergessio rullade runt, i glädje, på Monumentalt vattendränkta gräsmatta.