I El Gráfico-backspegeln: Ángel Zubieta

Hade det inte varit för det spanska inbördeskriget under slutet av 30-talet är det högst troligt att Zubietas karriär aldrig blivit synonymt med argentinsk fotboll och San Lorenzo.

Ángel Zubieta föddes i spanska Baskien, i en liten by utanför Bilbao. Här fanns en stor dynamitfabrik i början på förra seklet och ironiskt nog skulle det vara krutröken som gjorde att mittfältaren hamnade i Argentina. Zubieta började sin fotbollskarriär i Athletic Bilbao där han som 17-åring gjorde sin debut. Ungefär samtidigt blev han uttagen i det spanska landslaget och blev den yngsta spelaren någonsin att dra på sig den röda landslagströjan.

1936 bröt det spanska inbördeskriget ut och tre år senare följde Zubieta med på en turné, med det baskiska landslaget, som tog honom över Atlanten och hela vägen till Argentina för att samla in pengar till krigets offer. Här lockade han till sig intresset hos San Lorenzo, som slog till omgående och värvade honom. En kärleksaga hade inletts och Buenos Aires skulle bli Zubietas hem under nästan hela hans resterande liv.

Ángel Zubieta

I San Lorenzo spelade mittfältare i 13 år, han gjorde över 300 matcher för klubben, var med när dom vann sin första nationella cuptitel 1943 och var dessutom med när San Lorenzo vann ligan tre år senare. Än idag är han trea bland spelarna som gjort flest matcher för klubben och den utländska spelarna som gjort överlägset flest matcher i Primera Division.

Zubieta hann med att vara lagkapten för San Lorenoz och ledde laget med bravur under dess succéfylld turné mellan december 1946 och februari 1947. Bland annat fick han glädjen att möta sitt gamla lag, Athletic Bilbao, och spela 5-5 mot Sevilla.

Han beskrivs som en stillsam person, nästan tråkig i argentinarnas ögon, på det sättet stack Zubieta ut ifrån mängden i Argentina. Hans lugna spelstil, med precisa passningar, och utan att ge sig på överilade dribblingar gjorde honom väldigt uppseendeväckande inom landets ligafotboll.

San Lorenzos mästarlag 1946.

I El Gráfico beskriver man Zubietas krosspassningsspel som något revolutionerande inom 40-talets fotboll i Argentina. Man säger också att den unga spanjoren ”klär sig propert, uttalar sig inte om kriget på hemmaplan – då han är lika stilsam kring detta som allt annat. Det går hand i hand med hans personlighet”.

1952 spelade Zubieta sin sista match i San Lorenzo och återvände istället till Spanien där han avslutade spelarkarriären i Deportivo La Coruña. Efter den aktiva karriären vände han tillbaks till Argentina och Buenos Aires igen. Han hade förälskat sig i staden och efter alla år i San Lorenzo hade Zubieta börjat betrakta den som sitt hem.

Under turnén i Europa 1946-1947.

Enligt många var han en av dom bäste mittfältarna som San Lorenzo någonsin haft. Även bland Bilbaos supportrar är man fast beslutna om att Zubieta kan ha varit deras främste spelare genom alla tider. En tillbakadragen och tystlåten personlighet, men ett passningsgeni, utan dess like, på planen.