En helt vanlig match mellan Independiente och River Plate på 30-talet

River Plate hade inte vunnit borta mot Independiente, dom senaste 20 åren, när man begav sig till Avellaneda för att försöka bryta denna trend under 1937.

Alla supportrar till Los Millonarios mindes matchen 1932 med rysningar. Den gången kom River till bortamatchen mot Independiente, i den sjutton omgången, som obesegrade och storfavoriter – men det hjälpte föga. Storklubben blev totalt avklädda – och mosade av ett hungrigt Independiente som forcerade in fem mål bakom Rivers chanslösa målvakt. 

Nu var det dags för en förändring rörande denna dystra trend. Rivers lag var, från mitten av 30-talet och framåt, proppfullt med talanger och klasspelare som bara väntade på att få mosa sin motståndare. I slutet av säsongen 1937 skulle ligatiteln stå mellan just dessa båda klubbar, där Los Millonarios drog det längsta strået. Dom båda klubbarna hade dåtidens förnämsta spelare. Rivers anfallslinje med Peucelle, Vaschetto, Ferreyra, Moreno och Pedernera kunde skrämma liv på vem som helst. Samtidigt hade Independiente tre av den tidens bästa spelare i Arsenio Erico, Antonio Sastre och Vicente de la Mata. 

Independiente började matchen bäst och satte ett högt tempo omgående. River försvarade sig visserligen bra, men det var med lika delar tur – som skicklighet – man lyckades värja sitt mål under dom inledande tjugo minuterna. Paraguayanen Arsenio Erico var en lurig spelare som för det mesta hittade vägar och öppningar i samtliga försvar han mötte. Även denna gång orsakade han huvudbry för River, och deras målvakt López fick storspela för att hålla tätt. Men Los Millonarios åt sig succesivt in i matchen och efter dryga tjugo minuter spelade var matchen jämn igen.

Antonio Sastre, Vicente de la Mata och Arsenio Erico.

När halvleken gick in i den sista kvarten skedde fyra situationer som ändrade utgången på hela matchen. Först prickade Erico ribban innan hemmalaget åkte på två olyckliga skador i Corazzo och Pisa. Som en följd av detta drogs Antonio Sastre längre ner i planen och även fast han gjorde bra ifrån sig även där, saknades hans spetskvalitéer i offensiven. 

Mitt i allt detta lyckades också bortalaget att få in ett ledningsmål. En frispark, slagen av Peucelle, hittade pannan på Moreno som nickade snett inåt bakåt till en framstormande Vaschetto. Anfallskollegan prickade minst lika rätt med sin hjässa och bollen letade sig in i maskorna bakom Cuello i Independientes mål. Målet var logiskt sett till den rådande matchbilden, men snöpligt sett till Independientes redan tuffa period med skadorna som följd. 

Den andra halvleken inleddes bäst av hemmalaget som trots sina indisponibla spelare ändå visade upp en fin moral och pressade tillbaks River. Entusiasmen och anfallsglädjen spred sig upp på läktaren till dom tusentals fanatiska supportrarna som manade på hemmalaget. River lyckades värja sig med nöd och näppe innan man återigen tog befälet över matchen.

Moreno tillsammans med Pedernera kombinerade sig, gång på gång, fint fram på den ena kanten och skapade huvudbry för Independientes försvarare. Att Sastre dragit sig in centralt som mittfältare gjorde att hemmalaget tappade en del offensiva kvalitéer. Trots detta höll man ändå på att få in en kvittering när Erico, återigen, träffade ribban och De la Matas nickretur sånär lyckades överlista López i Rivers målbur. Men bortalagets målvakt fortsatte att storspela och istället för en kvittering kom ytterligare ett mål ifrån Rivers sida. Peucelle snodde åt sig bollen, ifrån en passiv Martínez i Independientes försvar, och ifrån en snäv vinkel tryckte anfallaren dit 2–0-målet. Där och då kändes matchen avgjord, men hemmalaget hade långtifrån gett upp. 

Sastre klev högre upp i planen igen och serverade Erico som återigen försökte överlista López. Tillslut tog den förstnämnde saken i egna händer. Med lite drygt tio minuter kvar dundrade Sastre in ett volleyskott ifrån tjugofem meter – helt otagbart för López som tillslut fick kapitulera. Målet innebar att spänningen och nerven kom tillbaks till en match som kändes avgjord. Nervositeten i River var påtaglig och man fick också kämpa ända in i det sista för dom tre poängen och därmed också en efterlängtad seger borta mot Independiente.

Matchen hade stundtals varit välspelad, men också präglats av mycket kamp och en hel del vårdslösa tacklingar. I slutändan blev dom två skadorna avgörande för Independientes del, som mer eller mindre spelade med två man mindre under dom sista fyrtiofem minuterna. 

Det blev en ovanligt vanlig match där slutresultatet var logiskt sett till omständigheterna. När säsongen summerades var det också mästarna som hade visat upp sig denna eftermiddag. River vann ligan – sex poäng före Independiente – och med över hundra gjorda mål på trettiofyra matcher. En makalös bedrift under ett årtionde som präglades av anfallsglad – och publikfriande fotboll. 

Fotnot: I El Gráficos rapport om matchen lyfts Antonio Sastre fram som en av matchens, i särklass, bästa spelare. Man beskriver honom som en flexibel – och otroligt användbar spelare, som uppenbart kan spela på dom flesta positionerna – ”kanske t.o.m. som målvakt om det skulle behövas”. Att Independiente ens var nära att få med sig några poäng mot River, trots två man mindre, menar man var uteslutande tack vare Sastre – ”hans motivation och spelkunnande motiverade hans medspelare, som uppträdde spelmässigt svagare, att prestera bättre”. 

Antonio Sastre var en speciell spelare som tillhörde Independiente under elva år och som än idag anses vara en av klubbens bästa spelare någonsin.