Chimy Ávila: Byggarbetaren som blev en eftertraktad anfallare

I vintras var den argentinske Osasuna-anfallaren Chimy Ávila, enligt olika uppgifter, på Barcelonas radar som en potentiell ersättare till den då skadade Luis Suárez. Detta blev inte verklighet utan istället skadade sig anfallaren och fick ägna sig åt rehablitering under vårsäsongen. 

Chimy Avila växte upp under tuffa förhållande i Rosario under början av 90-talet. Hans pappa lämnade familjen tidigt och kvar blev hans mamma som fick ta hand om familjens nio barn ensam. På sin kropp har därför Chimy tatuerat in sin mammas ansikte.

”Hon tog hand om alla oss barn ensam, därför är hon min krigare”.

Egentligen heter han Ezequiel Ávila, men alla kallar honom för Chimy. Smeknamnet kommer ifrån den argentinska såsen ”Chimichurri” och det var hans pappa som gav honom detta som liten. Under uppväxtåren studerade Chimy sin idol, Juan Roman Riquelme, i Boca Juniors och försökte sedan imitera alla hans senaste finter på bakgården. Ganska snabbt fick ett lokalt lag, Tiro Federal, upp ögonen för honom och det var här som hans första steg inom organiserad fotboll togs. 

När han blivit femton år kombinerade Chimy spel i Tiro Federal med att arbeta för att kunna hjälpa till att sätta mat på bordet. Men trots detta räckte pengarna sällan till varken bussbiljett eller ”vanliga” skor. När Chimy inte tog sig till träningen barfota gjorde han det istället på sin brors häst, dock hoppade han av den några kvarter ifrån fotbollsplanen eftersom han inte ville att hans lagkamrater skulle se honom. Ganska snabbt listade dom dock ut vad det var han sysslade med på vägen till träningen, men ingen hånade Chimy för det, alla hjälptes åt så gott dom kunde. 

Chimy under sejouren i San Lorenzo.

Bland anfallarens barndomsvänner hemma i Argentina sitter dom flesta i fängelse eller är döda. Chimy själv kunde mycket väl ha gått någon av dessa öden till mötes om inte fotbollen räddat honom.

”Att välja kriminaliteten är alltid den enklaste vägen. Har du tur tjänar du mycket pengar, men du sover inte särskilt bra på nätterna”.

Plötsligt kastades Chimys värld i Tiro Federal omkull. Klubben anklagade honom för att ha stulit fotbollsredskap ifrån föreningen och förbjöd honom att träna med laget. Under två års tid stannade Chimys fotbollskarriär upp, då tröttnade han och valde att strunta i fotbollen. Istället tog han ett jobb på en byggarbetsplats där han ägnade sig åt att slå ner väggar med en femkilos slägga. Från att ha varit en talangfull spelare som tillhört A-laget i Tiro Federal spenderade Chimy istället dagarna på en byggarbetsplats.

”Men jag skämdes inte. Att få tag i ett jobb i Argentina är inte enkelt på något sätt, det är enklare att begå ett brott. Ansöker du om ett jobb är det få som ger dig det, om du däremot försöker få tag i ett vapen är det många som vill hjälpa dig. Jag tackar gud för att han ledde in mig på rätt väg och inte ett liv i kriminalitet”.

Chimy blev pappa tidigt och efter att hans dotter blivit allvarligt sjuk uppstod nya problem. Han hade nämligen inte råd att betala för läkarvården men tack vare sin f.d. agent, som han fortfarande var nära vän med, kunde han tillslut finansiera hjälpen som krävdes för att hjälpa sin dotter. Ungefär samtidigt hamnade Chimy i en depression, han saknade fotbollen alldeles för mycket och ville börja igen. Efter att ha tränat stenhårt fick han tillslut chansen i storklubben San Lorenzo. Den vindsnabbe och tekniske anfallaren hade gjort föreningen intresserad – kanske skulle allt vända nu?

Efter att ha haft problem med att bli helt ordinarie i San Lorenzo kom Chimy i kontakt med Leo Franco, som då var sportchef i spanska andradivisionslaget Huesca. Det krävdes bara en kortare övertalning innan anfallaren hade bestämt sig för att bege sig till Spanien. Trots att man ifrån klubbens sida ville att Chimy skulle undvika att prata om uppflyttning på presskonferensen gjorde han det i alla fall – hans dröm var att spela i La Liga. 

Drömmen skulle också bli sann när Huescas succéfyllda säsong ledde till uppflyttning. Chimys sju mål och två assist hjälpte till i bedriften att nå La Liga. Snabbt blev anfallaren en publikfavorit och varje gång Chimy gick på stan kom supportrar fram för att få en autograf. Hans barn växte upp och trivdes även dom i Spanien. En dag när han skulle lämna sin dotter vid skolan gjorde hans dotter honnören mot sin pappa.

”Jag hade berättat för henne om Falklandskriget, om alla tappra soldater som slagits för vårt land. Därför hade hon snappat upp det med honnören och sa till mig att jag skulle göra likadant vid varje mål som jag gjorde. ’Du kommer att kriga på samma sätt som dom soldaterna fast ute på planen pappa”.

Trots intresse ifrån andra klubbar bad Chimy om att låneavtalet mellan San Lorenzo och Huesca skulle förlängas. Den första säsongen i La Liga blev inte särskilt lyckad för klubben. Chimy gjorde förvisso tio mål och två assist, men det hjälpte inte, Huesca åkte ur. Då kom Osasuna in i bilden. Dom hade gått upp samtidigt som Huesca åkt ner. För reapriset 2,700,000 euro skrev Chimy på ett avtal med klubben ifrån Pamplona. 

Under säsongens första tjugotvå omgångar smällde anfallaren in elva mål och stod dessutom för tre assist. Det var här någonstans som Chimys öde sammanföll med Barcelonas. Luis Suárez hade ådragit sig en skada och klubben letade efter en ersättare. Chimys namn dök upp men i slutändan blev det inget då Osasunas anfallare ådrog sig en skada som tvingade honom till en längre rehabilitering. 

”Ibland när jag känner mig trött på rehabträningen tänker jag på dom som måste gå igenom cancerbehandlingar och inser att jag är väldigt lyckligt lottad”.

Chimys livsöde ville inte att han skulle bli kriminell – eller att han skulle överge fotbollen för att arbeta inom byggbranschen. Istället var han snubblande nära att bli anfallare för ett av världens största lag. Detta är en anfallare som är värd att hålla ögonen på framöver – det kommer i alla fall jag att göra.