Un día como hoy: Argentinas seger mot Brasilien i VM 1990

Detta var ett mästerskap där det mesta gick emot Argentina men där man, trots det, ändå var snubblande nära att vinna hela turneringen.

Dom flesta matcherna präglades av en kamp, snarare än skönspel. Skador, avstängningar och annat elände hade skakat om Argentinarnas världsmästerskap och åttondelsfinalen mot Brasilien skulle inte bli annorlunda.

Matchen spelades i Turin, på Stadio delle Alpi, och Maradona togs emot, som han alltid gjordes på arenor i norra Italien, med kraftiga burop varje gång han rörde vid bollen. Men den första halvleken skulle varken handla om Maradona eller någon annan argentinsk utespelare. Istället var det Brasilien för hela slanten och deras match i matchen mot Goycochea och dennes målstolpar.

Faktum är att Argentina blev totalt utspelade under matchens första halva. Brasilien skapade sin första målchans redan efter 57 sekunder då Careca var nära att få bollen förbi Goycochea. Sen rullade det bara på. Argentina hade förtvivlat svårt att lyckas kontrollera bollen och Brasiliens attacker kom på löpande band. Juan Simón spelade i det argentinska försvaret och minns vilken klasskillnad det var, inledningsvis, mellan lagen.

”Dom första 30 minuterna var hemska. Dom genomförde vi inte alls bra. Man skulle inte kunna tro att det var ett världsmästerskap med tanke på klasskillnaden mellan lagen”.

Även anfallaren Pedro Troglio minns brassarnas solklara dominans.

”Jag har aldrig känt mig så utspelad i en match tidigare. Jag kan fortfarande inte förstå hur dom inte kunde göra mål på oss”.

Om inte Sergio Goycochea stod i vägen för bollarna hjälpte hans båda stolpar till. Brassarna träffade virket så pass många gånger att det klonkande ljudet blev synonymt med denna match. I halvlek behövdes det egentligen inte sägas särskilt mycket ifrån förbundskaptenen Bilardo. Dom argentinske spelarna visste att dom behövde hålla hårdare i bollen ifall dom skulle lyckas gå segrande ur matchen. Bilardos sista ord inför halvlek nummer två var också tydlig.

”Om ni vill vinna matchen, ge då inte bollen till brassarna igen”.

Inledningen på dom sista fyrtiofem minuterna tydde dock inte på någon förändring. Brassarna fortsatte att dominera, Careca prickade ribban och Alemao dunkade på ett skott i Goycocheas vänstra stolpe. Hela världen satt och väntade på ett ledningsmål, och det kom också – men inte för Brasilien.

Maradona tråcklade sig fram i mitten och trots att han ramlade, kom han upp på benen igen och hitta Caniggia med en magisk passning.

”Jag skrek inte på bollen eller något, jag visste att Maradona skulle se mig, han såg saker ingen annan såg. Det spelade ingen roll att han ramlade. Dessutom var jag den ende spelare som låg därframme i ljusblått och vitt”.

Caniggia tog emot passningen, mötte en utstormande Taffarel och bestämde sig för att runda honom. Hela matchen hade Caniggia legat och tjuvat runt Brasiliens offisdelinje. När det gällde som mest var han också på rätt sida om försvararna.

”Jag ororade mig hela matchen för att vara offside. När jag sedan fick bollen tänkte jag först avsluta, men såg sen att jag hade yta och att där inte var någon bakom målvakten – därför rundade jag honom”.

Caniggia sätter dit segermålet bakom Taffarel.

Kommentatorn, Marcelo Araujos, matchreferat blev också historiskt.

”… möjligheten till att ta ledningen, Caniggia, det är nu eller aldrig… Goooooooooooooooooooooool”.

Argentina hade tagit ledningen i en match som man var totalt utspelade i, mot sina värsta antagonister, i en åttondelsfinal av ett världsmästerskap. Enligt Maradona var denna generation – och sammansättning av det argentinska landslaget bättre än det som vann guld i Mexiko 1986.

”Detta landslag som spelade VM 1990 var tio gånger så vackert som det som vann guld 1986. Segern mot Brasilien, jag minns att jag kollade på matchen i efterhand och var säker på att brassarna skulle göra mål då också. Goycochea såg ut som ett flipperspel mellan sig och stolparna. Jag begriper inte hur vi lyckades och vi tidpunkten när vi själva insåg vad vi hade åstadkommit med sprang alla in på planen i vilda glädjeyttringar. Ingen hade någon röst kvar. Att vinna över Brasilien i ett världsmästerskap och dessutom slå ut dom var något otroligt vackert”.

Nu väntade kvartsfinalen mot Jugoslavien i Florens. Men innan dess hann dom argentinske spelarna njuta en smula av triumfen över Brasilien.