Un día como hoy: Beto Alonso gör sin sista match på Monumental 1987

Det finns få människor som är mer förknippade med River Plate än Norberto ”Beto” Alonso. Idag är det 33 år sedan han gjorde sin sista match för ”Los Millonarios”.

”Ni bidrog med en enorm värme på en kylig dag. Jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt”.

Beto Alonso var inte som alla andra fotbollsspelare. Den gänglige mittfältaren var elegant och hårdförd på samma gång. Målskytt och framspelare i ett. En ikon hos River-supporterarna och synonym med det lag som under Ángel Labruna satte stop för en 18-års lång titeltorka 1975.

I River Plates tröja gjorde Alonso över 400 matcher och 160 mål. Han började sin resa i föreningens A-lag under inledningen på 70-talet och bortsett ifrån två kortare perioder, i Marseille och Vélez, tillbringade Alonso hela sin karriär hos River. Som liten växte han upp i det fattiga området, Los Polvorines, i Buenos Aires och som nioåring började han spela i Rivers ungdomslag under Carlos Palomino.

Anledningen till att Alonso lämnade för den franske storklubben Olympique Marseille var enbart av sportsliga själ medan övergången till Vélez mer var ett onödigt ont. Alfredo Di Stéfano var tränare för River vid tidpunkten och han kom inte alls överens med Alonso. Klubbikonen Beto blev mer eller mindre borttvingad ifrån föreningen han älskade för att spela i Vélez Sarsfield istället.

Perioden i den lite mer anspråkslösa föreningen, på andra sidan av huvudstaden, blev visserligen bara tvåårig men här fick Alonso bl.a. glädjen att spela bredvid Carlos Bianchi. Detta innan han återvände tillbaks till River i mitten av 80-talet. Med River vann Alonso ligan sju gånger. Utöver detta var han också med när föreningen lyfte sina allra första Libertadores – och Interkontinentaltitlar 1986.

Alonso symboliserade inte bara något speciellt för Rivers supportrar. Han var faktiskt även en omtyckt spelare av motståndare också. Som en del i Argentinas första VM-guldlag var det ofrånkomligt att inte bli en folkär fotbollsspelare – och personlighet. Alonso spelstil klingade bra ihop med argentinarnas romantiska syn på hur fotbollen ska spelas.

Alla titlar, glädjestunder och euforiska ögonblick ledde tillslut fram till den där kylslagna junidagen 1987. Ett fullsatt Monumental vinkade av – och hyllade sin idol, ikon och hjärta på planen. En samlad Alonso vinkade tillbaks och även fast han försvann ifrån fotbollsplanen för 33 år sedan, kommer han aldrig glömmas bort av fotbollsentusiaster runt om i hela Argentina.

Matchen på Monumental var Alonsos avskedsmatch och motståndet var ett kombinationslag av dåtidens största stjärnor i landet. Beto hade bestämt sig i december, året innan, för att avsluta sin karriär. Efter att ha lyft såväl Libertadores – som Interkontinentalcupspokalen tyckte Alonso att det fick räcka. Han hade vunnit allt han velta vinna.

Om jag fick leva om mitt liv igen så hade jag hoppats att det skulle se exakt likadant ut. Jag tackar gud för att han gjorde mig till en River-spelare.