Un día como hoy: VM 1990 – ”Ett av dom mest deprimerande VM-målen någonsin”

Ett av dom mest deprimerande målen i VM:s långa historia. Kamerun besegrar Argentina samtidigt som hela Milano häcklar Napoli-stjärnan Diego Maradona. Detta var en dag att glömma, men ändå kan vi inte låta bli att minnas.

Att åka till ett VM som regerande mästare är bland det svåraste som finns. Du har egentligen precis allt att förlora och ingeting att vinna. Lyfter du pokalen igen må du komma undan med blotta förskräckelsen – allt där utöver är ett misslyckande.

För det är ju så, varesig vi vill det eller inte, att vi jämför alltid med det som vi har färskast på näthinnan – det som först dyker upp i våra skallar. Och för gemene man i Argentina var detta VM-guldet i Mexiko 1986. När en solbränd Diego Maradona gled förbi paralyserade engelsmän eller när Jorge Burruchaga tryckte in segermålet i finalen mot Västtyskland. På denna nivån låg förväntningarna, allt annat var ett misslyckande.

Maradona tillhörde fortfarande Napoli när mästerskapet 1990 i Italien drog igång. Alla som har någorlunda koll på italiensk fotboll vet att Neapel är landets hackekyckling nummer ett. I årtionden har motståndarsupportrarna skrikit att ”här kommer Napolitanarna med pesten” och ”Napoli åk hem till slummen”. Därför förstod man också, inför mästerskapet, att Maradona knappast skulle ha någon fördel av att spela i Napoli när nu VM skulle spelas i Italien.

Istället häcklades han av Milano-publiken redan under uppvärmingen inför premiären mot Kamerun. Att komma som representant för ett av syditaliens största klubbar och spela i det stolta folkets Milano, på San Siro, var inte enkelt för någon. Maradona brydde sig dock inte i vanlig ordning, han visste vad som skulle vänta honom. Dock var det t.o.m. droppen för Maradona när dom italienska supportrarna buade under hela den argentinska nationalsången.

Diego Maradona i premiärmatchen mot Kamerun 1990.

Vad såklart ingen visste inför premiären var att Kamerun skulle bli ett av dom största utropteckena under detta VM. Med anfallsstjärnan Roger Milla i laget chockade man lag efter lag och tog sig till en kvartsfinal som än idag är landets bästa placering i ett världsmästerskap. Faktum är att man även såg ut att besegra England i kvarten. Men en viss Gary Lineker blev kameruniernas mardröm.

Argentina ställde upp i premiären av världsmästerskapet i Italien med ett tämligen väntat lag. I anfallet startade man med lagkaptenen Diego Maradona och ett annat Italienproffs i Abel Balbo. Maradona hade tränat stenhårt inför mästerskapet för att komma i form igen och det syntes. Men faktum är att bara några dagar innan premiären hade Maradona så pass ont i sin högra tå att han hade svårt att ha på sig sina fotbollskor.

”Jag sa till journalisterna att om ni så mycket som nuddar vid min fot, då kommer jag ställa till med en scen. Jag var förbannad och rädd för att missa VM. Bilardo (förbundskaptenen) låg nog sömnlös i flera nätter pga. av min stortå”.

I sin självbiografi beskriver Diego själv att han vid denna tidpunkt hoppades på att få lämna Napoli men att klubben inte ville släppa honom. Maradona kände att han ville ha ett miljöombyte och menade att han ville flytta till ”en mindre krävande stad”. Tiden i Neapel hade slitit hårt på honom och lika härligt som det var med supportrarnas kärlek, lika påfrestande kunde det också vara ibland.

Matchen mot Kamerun var en ganska slätstruken sådan. Argentina hade stora problem med att skapa några ordentliga målchanser och kamerunierna gick hårt åt Maradona. Matchen kändes stängd och det skapades väldigt få farligheter för bägge lagen. Argentina hade trots det ändå dom vassaste möjligheterna men kunde inte få in bollen.

När sedan en misslyckad frispark studsade på en kamerunier i straffområdet, och François Omam-Biyik fläkte sig upp i ett hopp, som skulle fått vilken höjdhoppare som helst att gapa av förundran, för att sedan nicka bollen förbi Pumpido, ja då var dagen förstörd för Argentina.

Givetvis försökte – och ville Maradonas lag få till ett kvitteringsmål men det gick bara inte. Kamerun försvarade sig bra och ska vi vara helt ärliga var Argentina aldrig riktigt nära. Själv minns Maradona Kameruns mål som något av det mest frustrerande han varit med om i sin karriär.

”När Kamerun gjorde mål lämnade jag planen. Inte fysiskt då, jag var kvar, men mentalt var jag inte med i matchen längre. Jag kunde inte tro mina ögon att vi förlorat denna match på ett sådant snöpligt sätt. Jag pratar inte om Pumpidos tavla utan om alla spelares insats. Kamerun vann inte, Argentina förlorade”.

Att Maradona och hans lagkamrater ändå sedan kunde ta sig samman och nå hela vägen till VM-finalen visade på en otrolig styrka. En styrka som nästan ledde hela vägen till ett nytt VM-guld.