Walter Perazzo – Crespos barndomsidol

Hans pappa var också en proffesionell fotbollsspelare och när Wálter såg dagens ljus, i början av 60-talet, var det solstrålarna ifrån en klarblå himmel i Colombia som hälsade honom välkommen till världen. Pappan spelade nämligen vid denna tidpunkt i en av Bogotas största föreningar, Independiente Santa Fe.

Med denna bakgrund kan man stilla undra hur Wálter hamnade i San Lorenzo av alla klubbar i världen. Men faktum är att hans pappa Alberto också spelade i den argentinsk storklubben en gång i tiden och det var här han fick sin fotbollsfostran under början av 50-talet. Det var, med denna kunskap, därför inte helt överraskande att Wálter också skulle hamna i påvens favoritförening.

Bortsett ifrån två kortare utlåningar till Estudiantes och colombianska Independiente Santa Fe, spelade Wálter i San Lorenzo mellan 1979 och 1988. Ironiskt nog vann han sin enda ligatitel i Argentina under den korta låneperioden i Estudiantes under 1982. Men trots uteblivna pokaler var ändå tiden i San Lorenzo den mest minnesvärda epoken i Wálters karriär. Här blev han en klubbikon och erkänd för att vara en tämligen trogen målskytt.

San Lorenzo genomgick på 80-talet en av sina tuffaste perioder i hela klubbens existens. Dåligt ledarskap hade lett till en usel ekonomi som i förlängningen också renderade i att diktaturregimen, som då styrde i Argentina, tvingade klubben att sälja sin hemmaplan för en struntsumma.

Utan en egen hemmaplan och med knappt några kronor på banken skulle San Lorenzo ändå försöka prestera en duglig fotboll. Under 80-talet bytte storklubben tränare inte mindre än 11 gånger och 1981 var man nere och vände i division 2. Wálter minns fortfarande nedflyttningen med San Lorenzo som sin fotbollskarriärs värsta ögonblick.

”Vi upplevde det, där och då, som det värsta tänkbara som kunde hända. Vi var det första laget av dom fem giganterna i landet att bli nedflyttade och det smärtade givetvis extra mycket. Det som gjorde det hela än värre var att vi inte ens hade en egen hemmaplan att spela på. Lägg därtill att det var interna slitningar mellan olika fraktioner inom klubben”.

Även om Wálter inte följde med ner i andradivisionen, var han för det mesta, under 80-talet, en trogen pjäs i föreningen. På 240 matcher i det röd-blåa laget gjorde han sjuttio mål och blev omåttligt populär bland supportrarna.

1987 ledde San Lorenzo tabellen med enbart åtta omgångar kvar att spela – detta trots att man fortfarande var plågat av ekonomiska svårigheter. Laget tränades av Tito Carotti och tidningen El Gráfico beskrev honom som ”den tysta tränaren”. Carotti var nöjd med hur laget presterade men i slutändan lyckades man ändå inte bärga titeln. Rosario Central tog hem ligan den säsongen och San Lorenzo hamnade tillslut på en sjundeplats.

Två år tidigare hade Wálter var inblandad i en klassisk match mot Argentinos Juniors, som nyligen förlorat finalen av Interkontinentalcupen mot Juventus i Japan. Med tre minuter kvar av matchen dök bollen upp hos Wálter, och trots att han hade många spelare runt sig drog han på ett kraftfullt avslut ifrån mittplan som letade sig, hela vägen, in i Argentinos målbur.

Det var i denna match som Wálter fick sin berömda ramsa av San Lornenzos supportrar:

”Flaco no te vayas, te venía, Miralo a Perazzo, parece Platini”.

Sista frasen att Wálter Perazzo ”liknar Platini” – som då var en av världens bästa fotbollsspelare – ger onekligen en hint om hur stor han var i San Lorenzo.

Avslutningen i storklubben blev dock inte som Wálter hade hoppats på. Han kom på kant med ledningen i San Lorenzo över sin kontraktförnyelse. I en intervju med El Gráfico har han själv berättat att han enbart begärde att få samma lön som tidigare men att ledningen inte gick med på detta. Wálter uteblev sedan ifrån ett möte och blev, efter det, ”persona non grata” i klubben. Kort därefter skrev han också på för Boca Juniors istället.

Men uppbrottet ifrån föreningen han älskade sved givetvis ett bra tag efteråt. Wálter hade, trots allt, börjat i föreningen som fjortonåring och jobbat sig hela vägen upp till A-laget.

Avslutet i San Lorenzo må ha blivit dramatiskt, och en aning kaotiskt, men trots det är Wálter Perazzo fortfarande en spelare som får smilgroparna att resa sig, när det kommer på tal, hos dom flesta supportrarna till den argentinska storklubben.

Fotnot: Perazzo hann med att spela i såväl Boca Juniors som en kortare tid i Colombia och sedermera Japan. Men det var i San Lorenzo som han lämnade störst avtryck efter sig. Därför handlar artikeln, nästa uteslutande, om denna period.