Fabián Cubero – en karriär i Vélez tjänst

Det spelar ingen roll hur gammal man blir, eller hur många fotbollsmatcher man har sett. Man blir fortfarande lika glad över att se en spelare som är trogen sin klubb under hela karriären i det land han föddes.

Fabián Cubero spelade visserligen en kortare tid Mexiko men utöver detta var han trogen Vélez Sarsfield under hela sin karriär. Varken pengar eller utlandsäventyr lockade honon. Det sistnämnda kanske delvis också eftersom det mest intressanta som anlände var ett intresse ifrån italienska Catania.

Cubero föddes i slutet av 70-talet i den vackra kuststaden Mar del Plata – platsen dit många badsugna argentinare beger sig när sommarsemestern står för dörren. Hur kom det sig då att Cubero hamnade i Vélez Sarsfield och Buenos Aires, ungefär fyrtio mil bort?

”Det var en kompis till min pappa som var engagerad i ungdomarna i Mar del Plata. Han tog med oss, ett helt gäng, till Buenos Aires för att träffa olika klubbar. Jag provtränade faktiskt för Lanús, men det blev ingenting eftersom dom redan hade en lovande talang på min position”.

1996 anlände Cubero till Vélez på provspel. Han kom då till en förening som där och då vunnit exakt allt som gick att vinna. Under tränaren Carlos Bianchi hade föreningen vunnit såväl ligan (flertalet gånger), Copa Libertadores och Interkontinentalcupen.

”Det var fantastiskt att få träna ihop med alla dessa klasspelare. Jag fick komma till en klubb som vunnit allt och som innehöll fantastiska spelare i Chilavert, Asad, Bassedas och Turu Flores. Det var speciellt att få dela spelarbuss med dessa stjärnor när man inte var äldre än jag var. Men det gällde samtidigt att inte tappa fokus på träningarna”.

Cuberos provspel gick bra och plötsligt blev han inkallad till huvudtränaren Bianchi för att diskutera en fortsättning.

”Bianchi sa att han ville att jag skulle komma till klubben, att han såg en stor potential i mig. Problemet var bara att min åldersgrupp i ungdomslaget var full. Därför fick jag istället spela med dom som var ett år äldre. Jag hade turen att få spela med dom som var större än mig och det utvecklade mig. Jag fick träna under Osvaldo Piazza, och på önskan ifrån Carlos Bianchi skulle jag spela som yttermittfältare. Dom såg mig som en ersättare till Pepe Basualdo. I november skulle Vélez spela i Supercupen och jag fick chansen ifrån start. Sen gick allt väldigt snabbt”.

Cubero är den spelaren mest flest gjorda matcher i Vélez Sarsfields historia. Med sina 633 matcher krossar han övriga på listan och närmast är Pedro Larraquy på 457 matcher. Genom årens lopp saknades det dock inte intresse för Cubero. Men det dök aldrig upp något som kändes tillräckligt lockande för Vélez-ikonen.

”Ifrån Europa fanns det aldrig något extraordinärt erbjudande. Det mest konkreta kom ifrån italienska Catania. Jag hade som dröm att spela i Europa men det dök aldrig upp något som lockade mig mer än Vélez. Om t.ex. en klubb som Inter eller Atlético Madrid hade visat intresse hade det varit en annan sak. Det enda jag ångrar är att jag inte fick chansen i A-landslaget”.

Trots att Cubero ansågs vara en stor talang på 90-talet, spelade i ungdomslaget och etablerade sig i Primera Division fick han aldrig chansen i A-landslaget. En skada under en turnering med U20-landslaget gjorde att vidare chanserna i den argentinska landslagströjan försvann. Varför vet inte Cubero men det var så det blev.

Istället fick han lägga allt fokus på Vélez Sarsfield. Det fanns erbjudanden ifrån andra klubbar i Argentina men Cubero valde att stanna i föreningen som blivit hans hem.

”Jag kan inte påstå att det var särskilt nära någon gång, men Boca var intresserade av mig under tiden som Falcioni var tränare för dom. Även under Bianchis epok i klubben fanns det ett intresse. Under Falcioni hade jag säkert fått mycket speltid men ingenting i Argentina lockade mig mer än Vélez. Jag kände en lojalitet mot klubben och uppskattning ifrån alla som associerade sig med den. Jag hade fått möjligheten att spela fotboll, och göra det jag älskade mest av allt, tack vare Vélez. Jag kände en tacksamhet”.

Tiden i Mexiko blev inte särskilt lyckad, utan istället vände Cubero ganska snart hem till Vélez igen.

”När Hugo Tocalli tog över som tränare i Vélez ringde han mig och sa att han ville att jag skulle komma tillbaks. Min dotter skulle födas och jag ville att hon skulle växa upp i Buenos Aires. När jag kom till Vélez första gången 1996 blev jag omgående en supporter till klubben. Genom åren har åtskilliga spelare lämnat för att tjäna mer pengar, men jag ville inte lämna bara för att någon betalade mer. Jag fick den karriär jag fick eftersom jag valde att alltid stanna i Vélez”.

Fabián Cubero var en mångsidig spelare som kunde spela på flera olika positioner. Under fjolåret avslutade han sin långa karriär i Vélez som sträckte sig över flera decennier. Totalt vann Cubero sex ligatitlar med föreningen och en Supercup.

Bland Vélez supportrar kommer pojken ifrån det soliga Mar del Plata alltid att han en speciell plats i deras hjärtan.