I backspegeln: Alberto Galateo – ett tragiskt livsöde

Argentina åkte knappast till VM 1934 med sitt bästa lag. Istället var det ett gäng glada amatörer som gjorde resan över Atlanten för världsmästerskapet i Italien.

Han hade ett avlångt och ganska ledsamt ansikte, Alberto Galateo. Men trots detta var han ändå en spelare som definierade den argentinska fotbollen på 30-talet. Galateo älskade nämligen att dribbla. För nittio år sedan var huvudfokus hemma i Argentina inte på att vinna till varje pris, det var viktigare att man bjöd publiken på en vacker uppvisning.

Unión var Galateos klubbadress vid tillfället för mästerskapet. Men vägen till en av Santa Fes storklubbar hade varit långifrån okontroversiell för anfallaren. Galateo hade börjat spela för San Lorenzo de Santa Fe som var famarklubben till Colón – Unións värsta rivaler. När det väl var dags att ta det naturliga klivet ifrån San Lorenzo till Colón valde Galateo, ihop med sin kompis Antonio Rivarola, att acceptera Unións kontraktsförslag istället.

Detta var givetvis kontroversiellt bara sett till att dom båda föreningarna föraktade varandra. Det blev inte mindre uppseendeväckande av det faktumet att både Galateo och Rivarola hade förhållande med döttrarna till en viss Mr Desimone – som var grundare till San Lorenzo de Santa Fe och en hängiven Colón-supporter. Han såg dom båda spelarnas klubbyte som ett förräderi och sparkade ut dom ur huset. Rivarola ändrade sig dock och skrev på för Colón – det gjorde inte Galateo.

Men trots att han förlorat sin flickvän blomstrade karriären för anfallaren. I VM 1934 startade han i Argentinas enda match mot Sverige. Galateo gav Argentina en 2-1-ledning i början av den andra halvleken men i slutändan räckte det inte då Sverige vände och vann. Argentina fick åka hem igen.

Galateos avslut på livet blev väldigt dramatisk och tragiskt.

Men nederlaget i VM till trots, Galateo hade blivit en lokalkändis i Santa Fe-provinsen och flyttade vidare till Nacional de Rosario. Senare fick han också chansen att spela i Buenos Aires med Huracán och sedermera Chacarita Juniors. Alkoholen började dock dessvärre ta över anfallarens liv mer och mer. När karriären väl var över hörde grannar honom ofta bråka med sin familj. I februari 1961 hotade han sin fru och dotter med en kniv varpå sonen sprang till undsättning för att rädda dom. Med en dragen revolver sköt han ihjäl sin pappa med tre skott.

Ett tragisk livsöde och slut på en fotbollskarriär som en gång i tiden varit väldigt lovande. Chacarita Juniors-spelaren Ernesto Duchini, beskrev sjäv sin förre lagkamrat, Galateo, som den bästa dribblern han någonsin sett.