Fredagskrönikan: Tack för det här året – detta var bäst under 2024

I veckans – och hela årets sista fredagskrönika tittar vi lite närmre på året som har passerat.

Året 2024 börjar så smått att lida mot sitt slut och det börjar onekligen att bli dags att summera det som har hänt under de senaste tolv månaderna.

För egen del råder det ingen tvekan om att Vélez Sarsfield har varit det genomgående bästa laget under 2024. De kom trots allt tvåa i såväl Copa Liga Profesional som Copa Argentina och dessutom lyckades de, som bekant, bärga guldet i höstens Liga Profesional.

Om man därutöver kollar i årstabellen är Vélez det laget som har tagit klart flest poäng under året, vilket såklart är enormt imponerande av tränaren Gustavo Quinteros och på det sättet som han har fått ihop laget.

Just därför är det lite nedslående att han inte kommer att fortsätta under 2025. Det här meddelade han häromdagen. Det ska nämligen ha funnits en oenighet mellan tränaren och klubbledningen vad det gäller framtidsvisionerna, vilket gjorde en fortsättning uteslutet. Det kommer därför bli väldigt intressant att se vem som blir Vélez nye tränaren inför det stundande 2025. Ett år då klubben återigen ska spela i sydamerikas finaste turnering Copa Libertadores.

Man måste såklart även lyfta Racing som vann Copa Sudamericana under hösten och därigenom fick lyfta sin första stora internationella pokal på 36 år. Sättet som de tog sig igenom gruppspelet, och därefter slutspelet, var oerhört imponerande.

Under året har jag även imponerats av Talleres. Framför allt under den andra halvan av året där de var snubblande nära att vinna ligaguldet. Alexander Medina har gjort ett fint jobb med Córdobaklubben och jag är övertygad om att Talleres har ett spännande 2025 framför sig.

Jag måste också lyfta fram Central Córdoba då de säkrade sin första stora titel någonsin när de vann Copa Argentina tidigare i höstas. Med tanke på att det inte var många säsonger sedan som de åkte ner till tredjedivision är detta onekligen en enormt stor framgång för laget ifrån Santiago del Estero.

Jag satt och funderade litegrann på ifall jag skulle ta ut årets lag eller om jag bara skulle försöka att lyfta fram de spelarna som, rent allmänt, har stuckit ut under året. Slutresultatet blev en blandning av dessa båda alternativ.

Jag tänker nämligen ge mig på att lyfta fram några spelare ifrån varje lagdel. Börjar vi titta på målvakter är det såklart oundvikligt att inte nämna Vélez Tomás Marchiori. Tillsammans med Independientes Rodrigo Rey höll han flest nollor i hösten Liga Profesional – femton stycken. De två målvakterna ligger också i topp vad det gäller minst antal insläppta mål, i snitt, per match, vilket vittnar lite om deras fina säsong. Jag vill också lyfta fram Talleres Guido Herrera. Han gör fortfarande väldigt få misstag och hade det inte varit för honom är jag tämligen säker på att Talleres inte hade varit med i toppen av tabellen hela vägen in i mål.

Bland försvarare finns det några som sticker ut lite extra. Vélez väldigt omtalade mittback Valentín Gómez har varit i blickfånget hela säsongen och det med rätta. Han har varit ruskigt bra och det är ibland svårt att begripa att han bara är 21 år gammal. Han var mer eller mindre klar för River Plate, men den övergången gick i kras. Nu ryktas det om ett stort intresse ifrån Europa och det återstår att se ifall Vélez får behålla honom eller inte.

Gómez parhäst i mittbackslåset, Damián Fernández, har hamnat lite i skymundan av sin lagkamrat den här säsongen, men han har faktiskt också varit riktigt bra i år och är, även han, i en väldigt bra ålder (22 år).

En annan spelare som jag också vill framhålla är Racings Santiago Sosa. Han har skolats om, under Gustavo Costas, till mittback efter att tidigare har varit en central mittfältare och Sosa fungerar onekligen bra i den här rollen. Hans fina passningsspel gör honom nämligen till en väldigt stor tillgång i uppbyggnadsfasen.

Går vi längre fram och tittar på mittfältet hittar vi framför allt en spelare vid namn Claudio Aquino. Han var stundtals exemplarisk för Vélez under hösten och stod, i Liga Profesional, för nio mål och fyra assist. Roligt på flera sätt och vis att han har fått lite upprättelse under slutskedet av sin karriär. Vidare är det såklart omöjligt att blunda för en spelare som Lanús Marcelino Moreno. Han gör sällan en dålig match och är, enligt mig, en av ligans klart bästa mittfältare. Hans smått otroliga tio assist i Liga Profesional imponerar onekligen stort.

Jag måste också tillstå mig att konstatera att Éver Banega har varit bra i Newell’s Old Boys sedan han kom hem. Det har inte varit enkelt för honom att prestera på topp i ett kraftigt underpresterande lag som Newell’s, men han har gjort det bra.

Kollar vi på anfallare är det såklart Braian Romero som sticker ut mest. Vélez-anfallaren vann poängligan i höstens Liga Profesional med sexton poäng (tolv mål och fyra assist) på tjugosju omgångar. Jag imponeras också av Franco Jara i Belgrano. Han har hunnit fylla 36 år, men smällde ändå dit tretton mål under höstens ligaspel och vann med detta också skytteliga.

Frågan är dock om inte Miguel Borja hade vunnit skytteligan ifall han hade spelat fler minuter. Han gjorde nämligen elva mål på betydligt färre spelade matcher än både Romero och Jara. Borja var faktiskt den spelaren som gjorde flest mål per spelade minuter i höstens Liga Profesional – ett mål var 120:e minut.

Bland årets tränare finns det för mig två solklara val; Vélez Gustavo Quinteros och Racings Gustavo Costas. Båda bärgade varsin fin titel och utvecklade sina båda lags spelideer på ett fint sätt.

Ska jag titta lite i spåkulan inför 2025 är min känsla att det är dags för storklubbar som River Plate och Boca Juniors att på allvar börja slåss om titlarna igen. Detta är faktiskt andra året i följd som Boca går titellösa ifrån ett kalenderår, vilket såklart inte tillhör vanligheterna. Jag tror att med en ordentlig försäsong i ryggen – och mer tid att sätta sin prägel på laget – kan Marcelo Gallardo och hans River bli farliga. Kommer dessutom Lucas Martínez Quarta och Gonzalo Montiel hem – vilket det ryktas om – spetsas truppen till ytterligare.

Bland unga spelare som jag tror kan få ett stort genombrott känner jag på mig att det börjar bli dags för Rivers anfallstalang, Agustín Ruberto, att på allvar slå sig in i A-laget. Han har imponerat stort i reservlaget samt i det argentinska ungdomslandslaget under året som varit.

I övrigt har det poppat upp några talanger som ska bli extra roliga att följa under 2025. Bland dessa återfinns bland annat Independientes Santiago Hidalgo (19), Bocas Milton Delgado (19) och Lanús Julio Soler (18). När det gäller talangutvecklingen i Argentina ser framtiden definitivt ljus ut och jag är nog inte den enda som ser fram emot 2025.

Gott nytt år!

***

Veckans…

Citat: ”Idag är det dags för mig att ta farväl. Jag lämnar med ett lugn över att jag har gett allt jag kunnat för den här klubben” – Claudio Aquino meddelade under fredagen att han lämnar Vélez Sarsfield. Mittfältaren var en starkt bidragande faktor till klubbens ligaguld för några veckor sedan.

”Helgens måste”: I brist på argentinsk livefotboll ska jag i stället försöka kolla en hel del på TyC Sports som firar 30 år och som uppmärksammar detta med flera fina tillbakablickar.

Rekord: Det kunde konstateras häromdagen att River Plate är det laget i hela världen som hade högst publiksnitt under det föregående året. Den argentinska storklubben landade på ett fint snitt på 84,025 åskådare per match. Det var nästan tre tusen mer än tvåan Borussia Dortmund. Imponerande!

Osämja: Boca Juniors och den 22-årige mittfältaren Cristian Medina har hamnat i luven på varandra. Detta efter att Medina ska ha vägrat att spela en match mot Gimnasia tidigare i år, då han har varit besviken på att storklubben inte sålt honom till turkiska Fenerbahce. Detta har renderat i att Bocas huvudtränare Fernando Gago valt att separera Medina ifrån A-truppen och låta honom träna på egen hand. Det senaste är att Medina ser ut att gå till Estudiantes fram till sommaren för att därefter säljas till Europa. Stökigt, minst sagt.