Rosario, Santa Fe-provinsen, Argentina.
Det är lördag kväll den nionde november 2024. Strålkastarljusen ifrån Estadio Gigante de Arroyito lyser fortfarande upp området runt omkring arenan och folkmassorna som rör sig nere på gatan indikerar på att det nyligen har spelats en fotbollsmatch inne på den anrika gräsmattan. Rosario Central har precis förlorat med 1-0 mot San Lorenzo i en match som de, förmodligen, snabbt vill glömma bort. Faktum är att förlusten bara är ytterligare en pusselbit i en säsong som ingen inom Central vill komma ihåg.
På väg hem ifrån läktarna åker två personer, i en skåpbil, som har högt uppsatta roller inom Rosario Centrals mest våldsamma supportergrupp, ”Los Guerreros”. När de har kommit några kvarter ifrån arenan och vikt in på en gata som saknar gatubelysning attackeras de av minst tre andra personer. Ett dussintal skott avlossas i mörkret och efteråt kan det konstateras att ledaren för Los Guerreros, Andrés Pillín Bracamonte, har blivit ihjälskjuten med fem skott. Bredvid honom i skåpbilen sitter även hans högra hand, Daniel ”El Rana” Atardo, livlös.
Under de senaste årtiondena har kriminaliteten i Argentinas tredje största stad, Rosario, ökat lavinartat. Gängkrigen har utspelat sig på öppen gata och antalet mördade stiger för varje år som går. Så sent som i mars 2024 var Rosario den staden i Argentina med flest registrerade mord under det föregående året. Som ett exempel begicks det över trehundra mord mellan januari och september 2023. Denna oroväckande utveckling har gjort Rosario till en av de mest kriminella städerna hela Sydamerika. Ofrånkomligt har även dessa kriminella element letat sig in i fotbollens värld. Där det finns pengar, finns det, som bekant, alltid ett intresse.
När Miguel Ángel Russo presenterades som ny huvudtränare för Rosario Central, under fjolåret, satt han på sin första presskonferens och fick svara på frågor som, normalt sett, inte en fotbollstränare ska behöva svara på. Han fick frågor om kriminaliteten i staden och om det faktum att klubbarna har svårt att locka till sig spelare eftersom ingen egentligen vill bo innanför stadsgränsen. Russo svarade plikttroget på frågorna, sa att det givetvis var ett stort problem som staden hade framför sig att lösa, men att han samtidigt inte kunde göra särskilt mycket åt saken.
Det är dock inte bara det faktum att spelarna inte vill bo i Rosario som har påverkat klubbarna. De kriminella har också infiltrerat sig hos klubbarnas supportrar. I Rosario finns det egentligen bara två föreningar att prata om; Rosario Central och Newell’s Old Boys. Det brukar nämligen heta att, till skillnad ifrån andra städer i Argentina, är Rosario väldigt delad rakt av vad det gäller klubbsympatier hos befolkningen. Ställer du frågan på gatan kring vilket lag personen i fråga hejar på kan du till 99% säkerhet vara övertygad om att de svarar antingen Central eller Newell’s. Och hejar de på det ena laget, kan du vara säker på att de hatar det andra.
Sedan början av 2000-talet har både Rosario Centrals Barra, Los Guerreros, och Newell’s Old Boys motsvarighet, La Banda de la Lepra, haft samröre med ett av stadens allra största kriminella gäng, Los Monos. Detta gäng grundades under slutskedet av 90-talet av en person vid namn Máximo Ariel ”El Viejo” Cantero. De gjorde sig tämligen snabbt (ö)kända i staden genom att styra droghandeln och efter att ha mördat ledaren för det rivaliserade gänget, Los Garompa, tilldelades de en särställning inom Rosarios undre värld.
Redan under inledningen av 2000-talet började Los Monos att intressera sig för fotbollen i staden. Rosario är en av de städerna i hela världen som har producerat flest stora fotbollsspelare genom tiderna. Det är här som bland annat Lionel Messi och Ángel Di Maria föddes en gång i tiden och såväl Central som Newell’s har varit framgångsrika talangfabriker ifrån vilka det argentinska landslaget har skördat stora framgångar.
När ”el Viejo” Cantero lämnade över facklan att styra Los Monos föll valet på hans ena son, Claudio Ariel ”El Pájaro” Cantero. Tillsammans med sin bror, Ariel Máximo ”Guille”, började Los Monos att nästla sig in i de båda stora fotbollsklubbarna i staden. De lyckades att få in en fot i båda Centrals och Newell’s respektive Barra Brava, vilket i sig måste anses ha varit en bedrift sett till att dessa två inte direkt är kända för att vara kompisar.
Parallellt med detta sägs det att ”Guille” Cantero involverade sig så pass mycket inom fotbollsvärlden att han representerade, i rollen som agent, över hundra fotbollsspelare i Rosario. Det finns också bevis på att de f.d. landslagsspelarna, Ángel Correa och Éver Banega, ska ha träffat bröderna Cantero vid minst ett par tillfällen och haft god kännedom kring deras verksamhet. ”Guille” hade till sin hjälp också en person som oftast bara går under smeknamnet ”Monchi”, men som heter Ramón Machuca. Hans koppling till Los Monos, och i sin tur familjen Cantero, ska ha varit att han, mer eller mindre, sågs som en adoptivson till den gamle ledaren ”El Viejo”.
Sedan drygt tjugo år tillbaka i tiden, runt ungefär samma tidpunkt som Los Monos grundades, klev Andrés Pillín Bracamonte upp som ny ledare för Rosario Centrals Barra, Los Guerreros. Under lång tid, ända fram till mordet på honom, har Bracamonte varit på polisens radar då han ska ha varit inblandad i stadens narkotikahandel. Hans samröre, lojalitet och goda vänskap har hela tiden legat hos ledarna i Los Monos. Bracamonte fanns bland annat med i en förundersökning efter att narkotikapolisen, Cristian Ibarra, blev mördad av Los Monos för några år sedan.
Att Bracamonte har haft ett nära band till Los Monos, och familjen Cantero, råder det alltså ingen som helst tvekan om och detta var förmodligen också en av komponenterna som ledde till mordet på honom. Åtminstone är detta en av teorierna som polisen i Rosario jobbar efter.
Vi ska återkomma till mordet på Bracamonte lite senare, men först ska vi grotta ner oss lite i det som ledde fram till den ödesmättade dagen för lite drygt en och en halv månad sedan. Som nämnts tidigare involverade sig bröderna Cantero i båda klubbarnas Barra under de första åren efter millenniumskiftet. De styrde faktiskt så pass mycket att de vid flera tillfällen var direkt avgörande kring tillsättande av ledarna i de båda grupperingarna.
Spolar vi fram till 2013 skedde en viktig händelse som kom att påverka hela staden Rosario på ett omvälvande sätt. En av bröderna Cantero –”El Pájaro” – sköts ihjäl utanför en bar i staden. Med tanke på den upphöjda position som han hade anskaffat sig i Rosario skakade mordet om hela befolkningen. Polisen höll andan och det med rätta. Vad som väntade var nämligen en våldsspiral där hämnd stod överst på dagordningen.
Brodern ”Guille” tog över rodret som ny ledare för Los Monos, men i det vakuum som ändå blev efter ”El Pájaros” död gjorde att flera olika personer försökte ta kontroll över Newell’s Old Boys Barra. En kriminell familj vid namn ”Los Bassi” tillsatte en ny ledare för La Banda de la Lepra. Det skulle de inte ha gjort. I samma veva uttalade sig nämligen familjens Canteros överhuvud kring saken och slog fast följande om familjen Bassi; ”Vi kommer att överlämna dem (till polisen) utan huvud”.
Det verkade också som att ”Guille” tänkte hålla sitt ord. Under de nästkommande två månaderna mördades nämligen fem personer varav flera av dessa tillhörde familjen Bassi. Resterande medlemmar i detta kriminella gäng flydde till utkanten av staden i hopp om att få behålla sina lemmar intakt. Återigen hade Los Monos och familjen Cantero visat sin makt och tagit tillbaka kontrollen över Newell’s Barra.
Parallellt med detta, och i efterdyningarna till mordet på brodern ”El Pájaro”, hölls en stor banderoll upp på Rosario Centrals hemmaläktare med texten; ”Gud tilldelar de svåraste krigen till sina största krigare”. Passande nog betyder just ”Los Guerreros” krigare på spanska.
Runt om i Rosario målades samtidigt stora väggmålningar som föreställde den avlidne ledaren Cantero. Hans status hade nått närmast ikonstatus och brodern tänkte nu vidmakthålla denna ställning i staden. Los Monos har fortsatt att vara det största kriminella gänget i Rosario trots att det har poppat upp andra som velat ta ifrån de makten. En av dessa konkurrenter har varit gatugänget Los Menores. De organiserade sig tämligen snabbt och bestämde sig tidigt för att utmana Los Monos kring makten.
Här någonstans ska också polisens huvudsakliga teori ligga kring varför Andrés Pillín Bracamonte mördades på väg hem ifrån fotbollsmatchen mot San Lorenzo. Enligt uppgifter till polisen ska nämligen Los Menores har erbjudit Bracamonte en möjlighet att ingå partnerskap med de i stället, och med detta hjälpa gruppen att trycka Los Monos ut ur staden. Bracamonte ska inte bara ha avslagit anbudet, han ska dessutom ha berättat hela historien för familjen Cantero. Detta blev hans död.
Det mesta tyder nämligen på att gärningsmännen som sköt såväl Bracamonte, som hans högra hand Daniel Atardo, tillhörde Los Menores. I efterdyningarna till mordet har polisen varit på helspänn i Rosario. Rädslan för vedergällningar kring mordet och det faktum att ett maktvakuum har dykt upp inom Los Guerreros gjorde att polisen tog beslutet att stänga kortsidan, där grupperingen normalt sett står, i Centrals två sista hemmamatcher för säsongen mot Racing och Belgrano.
Några veckor innan mordet på Bracamonte skedde en incident i Centrals hemmamöte med Banfield. Strax efter gästernas ledningsmål kastades flera bangers in mot Banfield-målvakten Facundo Sanguinetti. Domaren pausade matchen och i samma veva klättrade några supportrar upp på staketet in mot planen. Där hängdes en banderoll upp med texten; ”Vi respekterar ingen”, ackompanjerat av en apa iklädd Centrals kläder och en liten diskret text som löd ”Siempre Mono, nunca Sapo” för att det på något sätt inte skulle finnas något tvivel kring vem som stod bakom banderollen i fråga.
Överhuvudtaget är det otroligt exceptionellt att ett kriminellt gäng är involverat i två separata Barra-fraktioner samtidigt som dessa båda, på samma gång, är i direkt rivalitet med varandra. På senare år har också Los Monos involvering i Newell’s Old Boys synts allt starkare på läktarna. När klubbikonen Maxi Rodríguez tackades av under fjolåret rullades en stor flagga ner som täckte hela kortsidan på Estadio Marcelo Bielsa. Bilden föreställde en stor apa iklädd Newell’s kläder.
Exakt hur uppmärksamma spelare och ledare var på den här aktionen är svårt att svara på, men vad vi kan konstatera är att hela spelartruppen samt ledarna poserade framför läktaren när denna flagga var uppe. Här kan man onekligen börja att fundera på ifall detta bara var ett olyckligt sammanträffande, eller om Los Monos inflytande är så pass stort att de har lyckats att bli närmast legitimerade inom de båda klubbarnas styre.
Efter den våldsvåg som skedde i efterdyningarna till mordet på ”El Pájaro” 2013 greps även hans bror ”Guille”och han har suttit frihetsberövad sedan dess. Detta har dock emellertid inte stoppat hans involvering i Los Monos. Faktum är nämligen att han ska ha begått majoriteten av sina brott, som han nu står åtalad för, ifrån fängelset. Det senaste är att han har gjort sig skyldig till handlingar som skulle, sammantaget, ge honom ett straff på runt 160 år i fängelset. I Argentina är det emellertid bara tillåtet att dömas till maximalt 50 år i fängelse på samma gång.
Även om utvecklingen, de senaste åren i Rosario, har varit dyster vad det gäller kriminaliteten fanns det en liten positiv glimt i början av hösten. Då hade det, under de senaste månaderna, registrerats de lägsta siffrorna vad det gällde antalet mord i staden på över tio år. Detta var dock innan avrättningen på Andrés Pillín Bracamonte.
Men hur har det egentligen kunnat bli den här utvecklingen i en av Argentinas största städer? Varför gör inte polisen något åt kriminaliteten?
Svaren på dessa frågor är komplexa, men det finns två herrar som tror sig ha några av de här svaren. Hernán Lascano och Germán de los Santos har skrivit boken; ”Los Monos, historien om narkotika-familjen som transformerade Rosario till ett inferno.” De båda menar nämligen att anledningen till att polisen inte gör något åt saken har, helt enkelt, att göra med att polisen själva är inblandade i brottsligheten.
”Los Monos har visat upp något som är ganska unikt när det kommer till droghandeln. De har haft något som kallats för ”bunkern”, en plats som alla i staden har känt till att där går det att köpa droger – polisen inkluderat. Eller rättare sagt, platsen där droghandeln sker är även synlig för polisen. Det är själva motsatsen till en skuggverksamhet som droghandeln i vanliga fall brukar vara. När vi pratar om Los Monos som ett kriminellt gäng måste vi prata om de som närmast ett narkotika/polis-gäng. Det är nämligen så att nästan hälften av de som har blivit dömda, ifrån gänget, också har arbetat inom polisen.”
Den tidigare domstolsdomaren, Alejandra Rodenas, har också uttalat sig kring detta och sagt att Los Monos aldrig har behövt lära sig hur de ska kunna undvika polisen. Detta eftersom polisen i fråga är en del av gängets strukturella organisation.
”Utan polisen hade inte Los Monos kunnat existera” säger Germán de los Santos. ”Polisen är de som har delgett gänget viktig information som i sin tur har hjälpt de att sköta sin logistik. Som t.ex. när polisen i Rosario har fått uppgifter om att den federala polisen ska komma till staden för att göra en operation. Då har Los Monos gått under jorden. Detta är information som ett gäng som Los Monos inte hade kunnat få om det inte varit för polisens hjälp.”
På senare år har dock även polisen i Rosario blivit tvingade till att agera mot grupperingen snarare än att hjälpa dem. Det är dock tämligen talande att fram till 2015 ansågs Los Monos inte ens ha varit ett kriminellt sådant i Rosario. De fanns inte ens med på polisens lista över kriminella gäng.
”De existerade helt enkelt inte för rättssystemet. Detta är något som vi invånare i staden fortfarande väntar på en förklaring till” säger Germán de los Santos.
Men vad är det som har gjort att just Rosario har blivit epicentrumet för droghandeln i Argentina? Teorin som många har, och som både Lascano och de los Santos delar, är att staden ligger strategiskt väldigt bra till för att distrubera droger. Med sin position centralt i landet är Rosario en knutpunkt för de stora motorvägarna 34 och 11 som kommer ifrån såväl Bolivia som Paraguay. Redan 1999 åkte ”El Viejo” Cantero fast i staden Itatí med sjuttio kilo marijuana i bilen. Det skulle senare visa sig att just staden Itatí var staden ifrån vilken drogerna kom in ifrån Paraguay och sedermera skickades vidare till Rosario.
Därutöver var polisen också tämligen likgiltiga till att utreda exakt vilken roll floden Paraná hade i droghandeln. Detta har i efterhand visat sig vara ett stort misstag då en utredning har pekat på att vissa båtar har kunnat ta med sig in uppemot trettio kilo marijuana per gång genom stadens hamninlopp.
Sedan flera år tillbaka sitter toppledarna inom Los Monos bakom lås och bom. Detta bidrog förmodligen delvis i den nedgång av våldsbrott som syntes under mitten av året. Ifall den här nedgången kommer att fortsätta på samma väg framöver får framtiden utvisa. Vad som dock dessvärre brukar vara ett faktum är att kriminella gäng sällan försvinner helt och hållet när de väl har etablerat sig. Los Monos kommer förmodligen inte att vara något undantag i det här sammanhanget och deras närvaro på Rosarios fotbollsläktare lär mest troligt fortsätta att existera.
enkoppmate.com 