Fredagskrönikan: No me arrepiento de este amor

I måndags var det fyra år sedan Diego Maradona hastigt – och tragiskt gick bort. I den här veckans fredagskrönika ska vi därför minnas tillbaka på denna tunga dag inom den argentinska fotbollen.

”Detta är väldigt svårt. Det är en enorm smärta. Vi har tagit emot den här nyheten samtidigt som vi är på vårt arbete, vi skulle prata om fotbollen och plötsligt dör fotbollen. Fotbollen har dött. Hur fortsätter du då? Hur ska du kunna fortsätta att prata om fotbollen efter att detta har hänt?”

Programledaren Sebastián Vignolo var den som levererade nyheten, under en livesändning, att Diego Maradona hade gått bort den 25 november 2020. I studion satt bland annat Maradonas landslagskamrat ifrån VM 1986, Oscar Ruggeri, och han hade svårt att hålla tillbaka tårarna.

Att Diego Maradona hastigt gick bort sände chockvågor genom hela Argentina, men även genom fotbollsvärlden i stort. Den f.d. storstjärnan hade haft vacklande hälsa under lång tid och detta var inte första gången som Maradona hade balanserat på kanten till avgrunden.

Men han hade alltid klarat sig. Många gånger med nöd och näppe, men likväl hade hans händelserika liv fortsatt framåt. Detta hade i sin tur skapat en falsk illusion bland folk i allmänhet att Diego var odödlig. Det var han såklart inte och under den här novemberdagen för fyra år sedan skulle detta bli smärtsamt uppenbart.

I följderna av coronapandemin, med de restriktioner som hade utlysts i Argentina, ställdes all fotboll in. Maradona, som vid den här tidpunkten tränade Gimnasia, klarade inte av att vara ifrån fotbollen under en så pass lång tid. Den betydde allt för honom och som han själv en gång hade beskrivit det; ”att spela fotboll var som att röra vid himlen med mina händer”. Maradona föll tillbaka i gamla synder, drabbades av en depression och kroppen orkade helt enkelt inte att resa sig ytterligare en gång.

Efter dödsbeskedet utlystes en flera dagars lång landssorg i Argentina och Maradonas kropp lades på ”lit de parade”. Tusen och åter tusentals människor köade under de kommande dagarna i sommarhettan för att få ta farväl av Argentinas gyllene son. Han som hade skänkt sitt folk så många glädjestunder och som kommit så nära en helgonförklaring det gick att komma under en människas livstid.

Supportrar till alla lag kom för att visa sin respekt gentemot den folkkära Diego. För trots sina fel och brister var Maradona gränslöst populär i Argentina ända fram till sin död. Hans popularitet sträckte sig genom hela landet och, som sagt, spelade det ingen roll vilket lag folk hejade på till vardags – alla älskade ”Grande Diego.”

Jag minns själv när jag fick höra att Maradona hade gått bort. Det var svårt att ta in. Det kändes liksom overkligt. Jag tror någonstans att jag också hade vaggats in i en falsk tro om att Maradona skulle leva för alltid. Han var ju, och är fortfarande, evig. Eterno.

Det känns otroligt trist att Diego inte fick uppleva Argentinas tredje VM-guld i historien under 2022. Han om någon hade njutit ordentligt av det. Efter åratal av titeltorka har det argentinska landslaget äntligen fått upprättelse de senaste åren. Detta är en utveckling som Maradona hade förtjänat att ha fått uppleva, men så blev det inte. Livet ville annorlunda.

Dagen efter Diegos dödsfall hade en av Argentinas största tidningar följande rubrik; ”Yo no quiero esta pena en mi corazón” (Jag vill inte ha den här smärtan i mitt hjärta) och det är inte svårt att känna sympati med rubrikssättaren. Men precis som med allt annat i livet smärtar det när någon man älskar försvinner, när någon som gjort en lycklig inte längre existerar.

Men detta beror också på att man har vågat att hänge sig, vågat att älska. Precis som sången ”No me arrepiento de este amor” (Jag ångrar inte den här kärleken) syftar på, tror jag inte heller någon argentinare ångrar att de älskade Maradona, eller för den delen fotbollen i stort. Det är ett pris som man, helt enkelt, får betala, men vad är egentligen livet och fotbollen utan kärlek? Lika meningslöst som fotbollen hade varit om Maradona aldrig hade existerat.

***

Veckans…

Citat: ”Tack! Det som händer, det händer. Oavsett vad kommer jag för alltid att vara en del av historien i denna storklubb i både Argentina och i världen” – Racings mittfältare Juan Quintero lade en kryptisk uppdatering på sin Instagram efter titeln i Copa Sudamericana. Detta fick klubbens supportrar att fundera på ifall den colombianska landslagsmannen eventuellt kan vara på väg bort. Det återstår att se vad som händer framöver.

”Helgens måste”: Det finns ett antal godbitar, under den kommande omgången av Liga Profesional, att se fram emot. Det återstår, som bekant, bara tre omgångar av årets säsong och spänningen i toppen är enorm. Toppmötet mellan Talleres och Huracán, under måndagskvällen, ska bli intressant att beskåda (23:45). Det ska också bli roligt att se mötet mellan Rosario Central och Racing Club under lördagskvällen (23:30), precis som derbyt mellan Banfield och Lanús, vilket spelas parallellt.

Barra-incident: Mötet mellan Rosario Central och Racing, under lördagskvällen, blir det första hemmamötet för Central sedan mordet på ledaren för klubbens Barra ”Los Guerreros”. Det har nämligen nu gått knappt tre veckor sedan Pillín Bracamonte sköts ihjäl på vägen hem ifrån mötet med San Lorenzo. Bracamonte hade styrt Los Guerreros i över 25 år och hade, under den här perioden, lyckats att samla på sig en hel del fiender. Det finns också många bevis på att han har haft samröre med det kriminella nätverket ”Los Monos” i Rosario. Polisen är på helspänn eftersom man befarar att detta kan leda till en ny maktkamp inom Los Guerreros.

Fiasko: Att Boca Juniors åkte ur Copa Argentina, mot suveräna Vélez Sarsfield, var kanske inget fiasko i sig. Men att de, för andra året i rad, går titellösa är inget annat än ett praktfiasko och något som borde få presidenten Juan Román Riquelme att ligga sömnlös på nätterna.

Hjärnsläpp: Under veckan har det kommit framkommit en video på Independientes mittfältare, Iván Marcone, där han ska ha attackerat en supporter efter en match. Marcone ska dock sedermera ha bett om ursäkt och löst saken med den berörda supportern. Dock är detta knappast någon uppmärksamhet som Independiente gläds över i ett pressat läge.

Återkomst: Det mesta pekar på att Pedro Troglio kommer att återvända till den argentinska fotbollen och ta över Instituto. Troglio har tidigare tränat bland annat Gimnasia och San Lorenzo i Argentina. Han har dessutom ett fint CV utanför landets gränser med många bärgade titlar i bland annat Honduras.