Byggandet av järnvägar i Argentina hade en enorm betydelse för utvecklingen av fotbollen i landet. Man skulle definitivt kunna säga att dessa båda företeelser sammanflätades, på ett väldigt framgångsrikt sätt, med varandra och byggandet av järnvägsnätet renderade också i att ett flertal argentinska fotbollsklubbar såg dagens ljus.
Det finns rätt många frågor som man kan besvara med att det har haft med järnvägarna att göra när det gäller namn på fotbollsföreningar i Argentina. Kanske har ni någon gång undrat över varför det finns fyra Central Córdoba-klubbar, men att bara en enda av dessa faktiskt hör hemma i just staden Córdoba? Varför heter till exempel Rosario Central just ”Central”? Och varför finns det en klubb som heter Ferro Carril Oeste? Alla dessa frågor ska vi besvara i den här artikeln.
Historien kring Argentinas byggande av järnvägar inleddes under året 1855 när de styrande politikerna i Buenos Aires-provinsen tecknade ett avtal med flera engelska företag kring att påbörja processen.
Vikten av att införa tåglinjer i Argentina hade Juan Bautista Alberdi uttryckt några år dessförinnan. Han hade för övrigt varit en av de mer utmärkande personerna som var med och tecknat ner landets konstitution 1853.
”Järnvägen är medlet för att återta rätten till det territorium (Argentina. Reds.anm) som spanjorerna en gång i tiden valde att kolonisera.”
Precis som i övriga delen av världen hade Argentina börjat att inse det positiva som tåget och denna typ av resandet kunde bära med sig. Det gick plötsligt att ta sig längre sträckor på ett betydligt snabbare sätt och man behövde inte längre förlita sig på att ha en häst nära till hands.
Tåget skulle också komma att ha en avgörande positiv inverkan på jordbruket samt tillverkningen av socker och vin i Argentina.
Den allra första tåglinjen upprättades mellan stationen ”Del Parque”, i Buenos Aires centrum, och stationen ”La Floresta” i utkanten av staden. Sträckan var visserligen bara på knappt tio kilometer, men detta var början på något som snabbt skulle växa lavinartat.
1887 grundades officiellt Quilmes Atlético Club. 15 år tidigare hade stadens järnvägsstation invigts och faktum är att detta är en viktig detalj för att förstå historien kring denna uråldriga fotbollsförening.
För precis som med järnvägsstationen var det också av engelska järnvägsarbetare som Quilmes Atlético Club formades. Ombord på den första tågresan till stationen satt för övrigt en herre, med det passande namnet Guillermo (född William) Wheelwright, och ungefär 450 andra medresenärer. Han hade en stor del i utvecklingen av järnvägsnätet i Sydamerika och även framställningen av den banbrytande ångbåten.
Festen efter den lyckade tågresan hölls på Hotel de Agapito i Quilmes och den gode Wheelwright tilldelades flera pris för sin fina bedrift.
På den här tiden är det dock direkt felaktigt att beskriva staden Quilmes som just ”en stad”. Det var snarare en väldigt liten by, men som blev ett epicentrum för inledningen på en av Argentinas allra äldsta fotbollsklubbar.
Visst hade man emellertid hoppats på att ölen skulle ha haft något att göra med Quilmes grundande? Men ölen med märket Quilmes är uppkallat efter staden med samma namn och inget annat. Samma sak gäller med fotbollsföreningen. Med det sagt ska man inte förbise den betydelse som Quilmes-ölen faktiskt har haft för stadens fotbollslag – åtminstone nämnda Quilmes Atlético Club.
Det finns mer än ett lag i Quilmes. När fotbollsföreningen Quilmes Atlético Club grundades – och under dess första existens – tilläts enbart engelsmän att spela för klubben. Detta renderade därför i att argentinarna i staden bildade sin egen förening, vilken fick namnet Argentino de Quilmes.
En sak som jag tyckte var lite förvirrande när jag, en gång i tiden, började att följa den argentinska fotbollen, var varför det fanns fyra klubbar som hette Central Córdoba, men att bara en av dessa faktiskt hörde hemma i just Córdoba.
Den ena klubben heter Central Córdoba de Rosario, den andra heter Central Córdoba de Santiago del Estero och den tredje Central Córdoba de Tucumán. Föreningarna tillhör, med andra ord, tre helt andra städer. Det finns dock ett undantag. Instituto, som är hemmahörande i Córdoba, heter faktiskt Instituto Atlético Central Córdoba. Men de är undantaget som, med andra ord, bekräftar regeln.
Central Córdoba de Rosario döpte helt enkelt sin förening efter järnvägsföretaget ”El Ferrocarill Central Córdoba” (Ferrocarill betyder järnväg på spanska) som grundarna arbetade på. Detta var ett engelskt företag som hade i uppgift att bygga en lång järnvägssträcka ifrån Buenos Aires, via Rosario och Córdoba, och hela vägen upp till Tucumán. På grund av ekonomiska problem tvingades dock emellertid ägarna att sälja företaget till den argentinska regeringen under slutskedet av 30-talet. När detta väl genomfördes hade dock järnvägen redan fullbordats.
Central Córdoba de Santiago del Estero och Central Córdoba de Tucumán grundades på exakt samma vis som klubben ifrån Rosario. Namnet togs, som sagt, av det brittiska företaget som byggde järnvägarna.
Det finns fler klubbar i Argentina som har sitt ursprung sprunget ur just järnvägsbyggandet. Man ska nämligen inte glömma bort – precis som i fallet med Quilmes – att många av de som arbetade med att bygga järnvägarna var just engelsmän och skottar. Det var också därför naturligt att dessa skapade sina egna föreningar för att kunna utöva den sport som de hade tagit med sig ifrån sitt hemland. Som vi alla vet vid det här laget var det ju i England som fotbollen, en gång i tiden, såg dagens ljus.
När Ferro Carril Oeste grundades den 28 juli 1904, i området Caballito i Buenos Aires, var det av ett gäng arbetare – närmare bestämt nittiosex stycken – på företaget Ferrocarril Oeste de Buenos Aires. Även detta var ett järnvägsföretag på vilket majoriteten av arbetarna var britter. Den finns en skrivelse som beskriver vad som skedde denna dag i huvudstaden;
”I Buenos Aires, den 28 juli 1904, under en ensemble, träffades en grupp på 96 anställda, på Ferrocarril Oeste, med målet att grunda en förening med dess huvudsakliga uppgift att främja fysisk aktivitet.”
Ferro Carril Oeste har i perioder varit en framgångsrik förening och deras glansdagar utspelade sig på 80-talet då de vann Primera Division vid två tillfällen. Numera huserar de, sedan några år tillbaka, i landets näst högsta division och är, med andra ord, en bra bit ifrån sin storhetstid.
När Rosario Central grundades 1889 var det av ett gäng engelsmän och skottar på det lokala järnvägsföretaget Ferrocaril Argentino som huserade i Santa Fe-provinsen. Till en början hette klubben Central Argentine Railway Athletic Club och det var en engelsman vid namn Thomas Mutton som föreslog namnet.
Vid tillfället för grundandet valdes skotten Colin Bain Calder till föreningens allra första president. Han hade fötts i den skotska staden Dingwall i april 1860 och kom ifrån en förmögen familj. Colins pappa var nämligen en erkänd möbeltillverkare i hemlandet och familjen hade det därför tämligen gott ställt. Dessvärre dog fadern när Colin endast var tio år gammal och efter att ha studerat färdigt i Skottland begav sig den unge sonen till Argentina där han började att omgående arbeta på järnvägsföretaget i Rosario.
Under sina första år av sin existens – närmare bestämt ända fram till 1903 – var det enbart arbetare på järnvägsföretaget som fick bli medlemmar och representera föreningen som Colin var ordförande för. Därefter togs denna regeln bort och i samma veva bytte klubben också namn till ett mer spanskklingande sådant i form av Rosario Central. Ett namn som de, än idag, är kända under.
Det finns oändligt många föreningar i Argentina som faktiskt har järnvägen att tacka för att de överhuvudtaget existerar. Efter att ha gjort en genomgång har jag kommit fram till att runt 118 klubbar i Argentina har någon form av koppling till tågnätet i landet. Antingen att de grundades av arbetare på ett järnvägsföretag, eller att deras namn helt enkelt anspelar på detta.
Det finns till exempel enormt många föreningar som har namnet ”Central” i klubbnamnet. Det finns därutöver också fem föreningar som har Ferrocarril i sitt klubbnamn och ytterligare två som har Ferroviarios (vilket betyder både järnväg och järnvägsarbetare).
Det går med andra ord inte att komma ifrån det faktumet att järnvägen spelade en enormt stor roll för utvecklingen – och spridningen av fotbollen i Argentina. Många klubbar grundlades i spåren av järnvägsrälsen och än idag påminns vi om tågets betydelse när vi ser klubbar som Ferro Carril Oeste och Central Córdoba spela fotboll.
enkoppmate.com 