Fredagskrönikan: Gustavo Costas Racing gör mig glad

Racing Club tog sig till finalen av Copa Sudamericana under gårdagen i en match som krönte en magisk afton i Avellaneda. Mest glad är jag nog dock ändå för tränaren Gustavo Costas.

Att skriva Gustavo Costas namn i samma kontext som Racing Club gör att det nästan känns som att jag skriver klubbens namn två gånger. De två är nämligen så pass sammanflätade att jag personligen snart inte kan skilja de åt.

Costas är sannerligen Racing rakt igenom. Det börjar ibland bli lite klichéartat att påstå att någon ”föddes till att bli supporter” till ett visst lag – och det har nästan gått inflation i påståendet – men när det gäller den gode Costas är det omöjligt att påstå något annat.

När han var endast tre år gammal fick han uppleva det största som hänt Racing Club någonsin i dess historia. Storklubben vann såväl Copa Libertadores som Interkontinentalcupen och den lille mörkhåriga grabben var lagets maskot. Det finns en fin bild på den lille Costas där han sitter i famnen på Juan Carlos Rulli ute på planen.

”När Racing vann (Libertadores 1966. Reds.anm) var jag bara tre år gammal. Om jag ska vara helt ärlig minns jag inte ett skit.”

Som spelare slog han därefter igenom i Racing under inledningen av 80-talet. Under två separata perioder vann Costas flera viktiga titlar med storklubben och var med när de senaste lyfte en stor kontinental titel. 1988 bärgade nämligen Racing Supercopa Sudamericana – en numera nedlagd turnering där samtliga vinnare av tidigare upplagor av Copa Libertadores deltog – och han blev därigenom förevigad i klubbens historia.

Annars har Costas varit med om mindre roliga erfarenheter med Racing. Flera gånger har han varit tränare för storklubben när de bokstavligt talat har slagits för sin överlevnad i Primera Division. När han nu är inne på sin tredje sejour, som tränare (femte totalt), lovade han omgående att han skulle leda Racing till en stor titel.

”Du måste bli mästare med Racing, du måste ta Racing hela vägen till toppen. Det är det åtagandet som jag tog mig an redan ifrån den första dagen i klubben.”

Året 2024 har annars varit upp och ner för Racing. Ligaspelet har inte varit någon höjdare alls. I Copa Liga Profesional missade man slutspelet och just nu är man tio poäng bakom serieledarna Vélez Sarsfield.

I stället har det varit i Copa Sudamericana som framgångarna har kommit. Trots tufft motstånd har Costas Racing hela tiden lyckats att snirkla sig förbi motståndarna. Det sista hindret innan finalen stavades Corinthians och även om den brasilianska storklubben inte är i sitt bästa slag (de ligger strax ovanför nedflyttningsstrecket i ligan) var detta ändå en tuff nöt att knäcka för Racing.

Första mötet i Brasilien slutade 2-2 innan gårdagen bjöd på en elektrisk – och smått magisk afton på El Cilindro i Avellaneda. Efter en tidig kalldusch – där brassarna tog ledningen genom Yuri Alberto – vände Racing på tillställningen.

Kvällens stora spelare var Juan Quintero. Den colombianska mittfältaren, med den otroligt fina vänsterfoten, är van vid att spela huvudrollen i stora matcher. När han spelade för River Plate gjorde han mål i den numera historiska finalen av Copa Libertadores mot Boca Juniors och skruvade dessutom in ett antal frisparksmål under åren, vilka det pratas friskt om än idag.

Igår satte Quintero först dit 1-1 på straff efter att en brasiliansk försvarare tagit med handen i eget straffområdet. Det dröjde sedan inte mer än tre minuter innan Quintero var framme igen. En fin nickskarv ifrån Adrián ”Maravilla” Martínez friställde Quintero som rullade bollen elegant under en utrusande målvakt. Racing lyckades därefter att kontrollera matchen på ett tämligen tryggt sätt och säkrade därigenom en plats i finalen.

Gårdagens match var också en kamp mellan två argentinska tränare. På Corinthians avbytarbänken satt nämligen Ramón Díaz och det går onekligen att argumentera för att Costas vann den här duellen.

I finalen väntar nu Cruzeiro, om en vecka, i Asunción och jag ser framför mig en vidöppen historia som skulle kunna gå hursomhelst. Racing ska absolut ha goda chanser att vinna över ett Cruzeiro som inte alls såg oövervinnerliga upp mot Lanús. Faktum är att jag tyckte att Zielinskis manskap förtjänade att ta sig vidare ifrån dubbelmötet, men brassarna var mer effektiva framför mål.

Racing är nu det enda argentinska laget som är kvar i årets Copa-turneringar. De bär hela den argentinska stoltheten på sina axlar och det är klubbikonen Gustavo Costas som leder truppen in i deras första kontinentala cupfinal på 34 år. Det gör åtminstone mig väldigt glad.

***

Veckans…

Citat: ”Finaler spelar du inte – de vinner du” – Gustavo Costas ser redan fram emot finalen om en vecka mot Cruzeiro i Copa Sudamericana.

”Helgens måste”: Givetvis är söndagens kvalfinal, till Primera Division, ett måste. Aldosivi ställs mot San Martín de Tucumán i Rosario och matchen har avspark 19:00. Det ska även bli roligt att se Lanús mot Boca Juniors – också det på söndag kväll (23:30).