De senaste åren har det nästan konstant känts som att det knappast kan bli värre för San Lorenzo, men gång på gång lyckas storklubben att överträffa sig själv på ett negativt sätt. Just nu är man så pass långt ner i skiten att jag faktiskt inte ser någon ljusning vid horisonten.
Om vi ska böra med att kolla på det krassa i alltihop kan vi konstatera det faktum att San Lorenzo, i skrivande stund, placerar sig på en högst medioker tjugofemte plats i serien. Inte ens med Argentinas bisarra format med överdrivet många lag i högsta serien kan göra att denna placering ser smickrande ut. För en storklubb som siktar på att vinna titlar är detta såklart helt oacceptabelt.
Därutöver har San Lorenzos ekonomiska situation blivit markant sämre den senaste tiden och läget är just nu enormt pressande. Detta har renderat i att truppen succesivt har blivit sämre, för varje säsong som gått, och trots att man fick in en prestigevärvning – i den f.d. spanska landslagsmannen Iker Munain – har annars de stora nyförvärven lyst med sin frånvaro.
Under den föregående helgen spelade San Lorenzo klart sin match mot Godoy Cruz som tidigare hade blivit avbruten i halvtid. Matchen slutade 1-1 efter att el Ciclón bränt en straffspark under slutsekunderna och som ett led i detta valde huvudtränaren – tillika klubbikonen – Leandro Romagnoli att avgå. Det som också ska ha spelat in i tränarens beslut är att han inte har lyckats att få med sig truppen på sina idéer och dessutom ska han själv ha ifrågasatt spelarnas attityd där de – bland annat – ska ha haft en uppslupen stämning på väg hem ifrån Mendoza, trots poängtappet.
Detta har gjort att San Lorenzo letat tränare under veckan som varit och fann, under gårdagen, sin man i form av Miguel Ángel Russo. Det i sig är, enligt mig, en väldigt fin rekrytering då jag personligen tycker att Russo är en av de mer underskattade tränarna i Argentina. Hans CV är imponerande och att han lyckades leda Rosario Central till deras första stora titel på flera decennier – under fjolåret – var väldigt imponerande.
Men denna lösning till trots har veckan mest kantats av krisrubriker runt San Lorenzo. Under torsdagen fick truppen påhälsning av ett 60-tal supportrar ifrån klubbens Barra. Dessa tog sig in på träningsanläggningen och hade ett långt kvartsamtal med spelartruppen. Även om det hela ska ha gått relativt lugnt till, brukar inte påhälsningar ifrån Barra-grupperingarna vara förknippade med några avslappnande händelser.
Förutom allt som redan nämnts har ytterligare några mörka rubriker omgärdat San Lorenzo under de senaste dagarna. Den hemska historien med styrelsemedlemmen Néstor Ortigoza är fruktansvärd och har lagt en mörk skugga över hela föreningen. Den f.d. mittfältaren står nämligen åtalad för att ha misshandlat sin f.d. fru och det finns videoklipp där han hotar henne till livet. Ortigoza har därför fått besöksförbud hos sin f.d. fru och har ingen omvårdnad alls av deras gemensamma barn. Faktum är att Ortigoza inte får gå närmare än 350 meter till ex-fruns hem – något som han ska ha brutit mot under den föregående veckan och därför har hon, ihop med sin advokat, idkat på att Ortigoza ska bli gripen av polisen.
Mitt i allt detta fortsätter han ändå att representera San Lorenzo, vilket bara det i sig är helt bisarrt. Storklubben har uppmanat Ortigoza att avgå självmant, men han har hitintills vägrat och anser att klubbledningen endast vill hitta en anledning till att bli av med honom. Givetvis borde San Lorenzo sparka honom omgående med tanke på de allvarliga brott som han står åtalad för. Om man vill visa att man är en klubb som tar dessa allvarliga brott på allvar måste man sätta ner foten på en gång.
I övrigt kommer det förmodligen att försätta storma runt San Lorenzo framöver. Ekonomin är i botten och tabellpositionen är prekär. Det är svårt att skönja någon ljusning i tunneln och känslan är att det faktiskt kan bli ännu värre innan det vänder. Under den kommande helgen väntar en ödesmatch hemma mot Barracas Central. Gissa om tre poäng är högst nödvändigt.
***
Veckans…
Citat: ”Trots min ålder, när jag är här ser jag ut som ett barn p.g.a. de korkade sakerna som jag gör. Detta eftersom jag känner mig så bekväm här” – Lionel Messi var på skojhumör och känslosam efter sitt hattrick mot Bolivia i VM-kvalet under tisdagen.
”Helgens måste”: Otroligt skönt att landslagsuppehållet är över. Dock inga matcher som sticker ut så där jättemycket under den kommande helgen. Det skulle i sådana fall vara River Plate mot serieledarna Vélez Sarsfield under natten mot lördagen (02:00). Jag ser också fram emot Rosario Central mot Banfield på söndag klockan 22:15.
Hjärnsläpp: Det argentinska fotbollsförbundet lyckas alltid att överträffa sig själv när det gäller att få kollektiva hjärnsläpp. Det senaste är att förbundet – med Chiqui Tapia i spetsen – kommer att ta bort nedflyttningen (igen) den här säsongen och i stället för att succesivt reducera antalet lag i högstadivisionen – vilket tidigare var målet – kommer det i stället att vara trettio lag i landets högsta serie under 2025. Det märkliga i hela kråksången är tondövhet hos de styrande personerna inom förbundet. Kollar man nämligen på vad gemene supporter tycker i Argentina är känsla att majoriteten anser att det finns alldeles för många lag i landets högsta division och det är svårt att tycka något annat. Trettio lag är skrattretande. Personligen skulle jag gärna se att Chiqui Tapia lämnade sitt ämbete och att vi fick in en ny person med annorlunda och förhoppningsvis mer sunda idéer.
enkoppmate.com 