1988. ”Att sätta händerna i sidan är ett tecken på förlust, trötthet och resignation. Hugo Gatti symboliserade kontrasten mot de glada spelarna i Deportivo Armenio.”
Att Boca Juniors föll mot den beskedliga klubben Deportivo Armenio, i 1988-års ligapremiär, var såklart chockerande för den argentinska storklubben. När spelarna promenerade av planen applåderade ändå publiken sina spelare, men varför? El Gráfico hade sin teori.
”Detta eftersom de spelade ganska bra, eftersom målet var nära att komma och eftersom allting pekade på en specifik sak; de förtjänade inte att förlora.”
Med det sagt gjorde Armenio precis det som ett mindre lag bör göra när de besöker La Bombonera. De minskade ytorna för Bocas spelare, föll lågt ner i planen och var sällan sena att ta extra lång tid på sig vid inkast, frisparkar och hörnor. Allt för att dra ner på tempot i matchen och få Boca ur balans. Dock var inte El Gráfico helt nöjda över den sistnämnda taktiken.
”Att utföra maskning är knappast något positivt för spektaklet i stort.”
Gästernas målvakt, Jorge Ricardo Sarmiento, lyftes också fram som en av planens stora förgrundsfigurer. Det var också han som fick det högsta betyget av El Gráfico – en sjua på en tiogradig skala.
”Han stod inte för några spektakulära räddningar, men lyckades, med turen på sin sida, att hantera flera situationer där han hamnade en-mot-en med motståndaren.”
Samtidigt kritiserades Boca Juniors för att inte förvalta de chanserna som uppstod. Alejandro Barberón och Wálter Perazzo sköt alltid mitt på målvakten Sarmiento i stället för att antingen placera bollarna, eller försöka att finta av honom. Alfredo Graciani adderades till de andra två anfallarna när Boca formerade sig med ett rakt 4-3-3 denna eftermiddag.
Det verkade emellertid som att Armenio hade bra koll på läget och lyckades att fånga upp Bocas anfallare utan några större problem. El Gráfico noterade att detta dödläge borde ha löst sig genom rörelse och dynamiska löpningar, men dessvärre syntes inget av detta ifrån Bocas anfallare.
Carlos Tapia lyftes fram som en av hemmalagets främsta spelare i matchen. Den mångfacetterade mittfältaren löpte kollosallt mycket och var inblandad i det mesta. Dock blev han dessvärre ganska sliten ju längre matchen fortskred och kanske sprang han, rent av, alldeles för mycket den här eftermiddagen.
Claudio Marangoni bidrog även han på mittfältet, men kom i gång lite för sent i matchen när Tapia redan hade börjat att tröttna betänkligt.
”Just Marangoni blev väldigt viktig när han förenklade sitt sett att spela på och detta ger rum för en reflektion. Hans kvalitéer går inte att ifrågasätta och hans identifikation med läktarna var något man på förhand kunde förutse.”
Att Marangoni blev en populär figur bland Bocas supportrar slog också hål på en myt enligt tidningen. Det fanns nämligen länge en bred uppfattning om att Bocas supportrar bara tog till sig hårt arbetande spelare som först och främst krigade nere på planen. Marangoni var en betydligt mer elegant spelare än så.
Matchen avgjordes sedan på tre stora misstag ifrån Bocas sida när Armenio prickade dit matchens enda fullträff. Först skickade Marangoni hem en feltajmad passning med klacken. Därefter missbedömde Pablo Erbín passningen och när Armenio snott åt sig bollen var det dags för målvakten Hugo Gatti att feltajma en utrusning. Han försökte att brösta ner bollen, men i stället missade han vilket öppnade upp för Silvano Maciel att rulla dit matchens enda mål.
Detta blev för övrigt också Gattis allra sista match för Boca Juniors. En målvaktsikon som spelade flera decennier i Boca Juniors. Trots misstaget i sig, vid målet, denna eftermiddag var det inte han som fick den enskilt största skulden för förlusten. Gatti hade annars en ganska ansträngd relation till Bocas Barra-gruppering La Doce.
Efter Armenios ledningsmål försökte Boca att hitta tillbaka in i matchen, men gång på gång stannade deras anfallsförsök av vid Armenios försvarslinje eller så räddade Sarmiento gästerna med ytterligare en parad.
El Gráfico avslutade sitt matchreferat med en fundering kring hur Boca Juniors hade genomfört sin premiär och vad som krävdes av de framöver.
”Bocas premiär slutade med en förlust. Det begicks misstag och lämnades självklarheter. Det faktum att man inte känner att resultatet var rättvist pekar på någonting i sig. Detta Boca, under ledning av Pastoriza, attackerar inte med den frenesi som får La Bomboenra att koka. De försökte att spela, hitta pauser i sitt spel och dra upp tempot när det fanns tillfälle till det. Denna gång blev det förlust, men sett till matchen var detta ändå ett steg framåt.”
enkoppmate.com 