I veckans fredagskrönika slår vi ett slag för spelare som försvunnit ifrån radarn.
Jag kom häromdagen att tänka på den gamle Rosario Central-försvararen Ariel Cuffaro Russo och anledningen till detta var egentligen ganska enkel. Jag snubblade in på en gammal intervju som gjordes med El Gráfico under inledningen på 90-talet där huvudpersonen själv berättade rörande om hur nära det var att hans lille son hade gått bort efter att hastigt ha insjuknat i hög feber. Den lille grabben spenderade en månad på intensiven men läkarna lyckades, lyckligtvis, att rädda hans liv.
Omskakande såklart för samtliga inblandade och något som påverkade den då 27-årige Russo som befann sig mitt i livet – mitt i karriären. Det jag också slogs av var hur många fotbollsspelare som lätt faller i glömska och vars livsöden aldrig berättas.
Med hjälp av internet har vi kunnat bevara – och sprida minnet av fler människor än någonsin tidigare, men trots detta finns det många gamla fotbollsspelare vars namn knappt ger någon träff på Google.
Russo skulle definitivt kunna kvalificera sig in i denna kategori. Bortsett ifrån en sparsam Wikipedia-sida är informationen om hans spelarkarriär tämligen knaper. Dock har jag givetvis letat intensivt och precis som det står i bibeln ”den som letar skola finna” (Typ något sådant står det).
Han spenderade majoriteten av sin karriär i Rosario Central – klubben han hade fostrats i och som han blev ligamästare med 1987. När intervjun gjordes med El Gráfico var han en av föreningens mer rutinerade pjäser trots att Russo ändå bara var tjugosju år gammal. Tränaren Ángel Zof hade nämligen satt ihop ett ungt Central som hoppades kunna bärga ligaguldet ytterligare en gång. Så blev dessvärre inte fallet och det skulle dröja ytterligare några år innan Central vann en titel och då i form av Copa Conmebol 1995.
I takt med att åren fortlöpte blev Russo mer och mer mogen i sitt spel och utvecklades till en trygg utpost i centrallinjen. Han fick också det eminenta smeknamnet Cartwright – ifrån tv-serien med bröderna med samma namn – av sina lagkamrater.
Russo tillhörde också colombianska Millonarios under en säsong, men det är för åren i Central – både som spelare och senare som tränare – som han är mest ihågkommen. Ett av de mest minnesvärda målen, som spelare, kom i ett av derbyna mot Newell’s Old Boys 1989 som Central vann med 2-1.
Han hann också med att göra några landskamper för Argentina under sina aktiva år. Bland annat var han med i turneringen För-OS 1987.
Summan av alltihop är att det är synd ifall spelare som Russo ska falla i glömska. Ibland måste vi påminna oss själva om att bakom de största stjärnorna har där funnit fullt dugliga spelare som gjort det möjligt för stjärnorna att glänsa. Ariel Cuffaro Russo var definitivt en av dessa.
***
Veckans…
Citat: ”Vi har redan allt överenskommet kring siffrorna. Att Ever kommer hit närmar sig” – Efter att övergången till Boca Juniors sprack verkar det som att Ever Banega kommer att hamna i Newell’s Old Boys i stället. Det hintade åtminstone Rosarioklubbens president Ignacio Astore häromdagen.
”Helgens måste”: Ännu en helg utan argentinsk fotboll, vilket gör att man får underhålla sig med footballia.net och någon gammal fotbollsmatch.
Fredagskrönikan: Jag kom att tänka på Ariel Cuffaro Russo
