1978. Ett av de mest smärtsamma ögonblicken under Diego Maradonas fotbollskarriär var när han, som 17-åring, fick beskedet att han inte skulle bli uttagen till världsmästerskapet på hemmaplan 1978. Tillsammans med Humberto Bravo och Víctor Bottaniz lämnades Diego utanför Menottis slutgiltiga trupp. Förbundskaptenens ord finns bevarade ifrån detta ödesdigra möte;
”Detta ögonblick är ofrånkomligt. Jag måste förkunna min slutgiltiga trupp på tjugotvå spelare. De som inte kommer med är Bravo, Maradona och Bottaniz. Det smärtar mig mycket att behöva ta detta beslut och jag vill inte gå in på detaljer. Jag hoppas att ni ska förstå, men accepterar också att ni säger det ni vill ha sagt.”
Tystnaden gick att skära med kniv efter att beslutet var taget. Det var som att orden hängde kvar i luften och allas blickar riktades mot de tre olyckliga spelarna. Maradona kämpade med näbbar och klor för att lyckas hålla tillbaka tårarna som brände under ögonlocken.
Vissa av de mer rutinerade pjäserna i laget försökte peppa den unge talangen. ”Tänk på alla världsmästerskap som du kommer att spela framöver” sa de bland annat, men där och då var det svårt att övertyga den besvikne Diego om att framtiden såg ljust ut, trots allt.
Under de nästkommande två veckorna kämpade Diego hårt med att dämpa sin besvikelse. Omringad av sin familj började den sakteligen att lägga sig och efter att ha intagit sin lunch, fredagen den 2 juni, bestämde han sig för att promenera ner till det lokala postkontoret och skicka i väg ett telegram till den argentinska VM-truppen som befann sig på sitt säte under världsmästerskapet med namnet José C. Paz.
Telegrammet var kort eftersom man betalade för antalet ord och löd enligt följande; ”Lycka till Argentina. Med kvalitén som ni har kommer ni att triumfera. Framåt! Diego Maradona.”
Detta telegram försvann lite i röran kring alla andra brev som landslaget mottog inför världsmästerskapet, men såg dagens ljus långt senare. Meddelandet visade på många sätt och vis på Maradonas storhet att önska landslaget lycka till trots sin egen besvikelse. Det visade också på hur enormt mycket det argentinska landslaget betydde för honom – och kom att betyda under resten av hans liv.
enkoppmate.com 