El Gráfico-minnen: ”Jag är ett klädesplagg av märket Versace och du är ett par underbyxor”

1997. På ett hotell i Mar del Plata satt de och konverserade. Diego och Cani. Maradona och Caniggia. Två personer som konstant trivdes väldigt bra i varandras närvaro att det alltid bidrog till leenden och skratt. Plötsligt bröts också konversationen av en spontan kram. Precis som att de, i samma ögonblick, hade firat ett mål för Boca Juniors.

Mötet involverade även storklubbens dåvarande tränare Héctor ”Bambino” Veira. Han skrattade till när han fick höra vem som skulle ta bilden till reportaget; ”jaså är det el Zoilo Horovitz? Han får en alltid att se ung ut”.

Caniggia hade precis kommit ifrån en period utan särskilt många spelminuter i bagaget, vilket renderade i att hans fysiska status var ett frågetecken.

”Det är inte så att jag bara suttit stilla ett helt år utan att göra någonting. Jag har jobbat hårt på gymmet och den senaste tiden har jag kämpat intensivt för att komma i form. Hur jag mår? Bättre än ni kan föreställa er. Men jag måste ta det steg för steg eftersom jag inte vill åka på någon onödig skada genom att stressa fram något.”

Caniggia poängterade också att en stor anledning till att han anlände, till Boca, berodde på att han kände att storklubben var på rätt väg under presidenten Mauricio Macri. Dessutom fanns det såklart ytterligare ett incitament.

”Hur skulle jag inte vilja komma för att få spela tillsammans med Diego? Detta är också för honom. Jag vill se honom glad, spela i landslaget igen och mosa allt i sitt femte världsmästerskap. Det är något som han förtjänar.”

Tidningen gjorde en återblick tillbaka till den första träningen som de båda gjorde tillsammans efter återföreningen i Boca Juniors. När Diego fick syn på Caniggia, ute på träningsplanen, började han att springa mot sin kompis och kramade om honom.

”Äntligen kommer du kompis. Jag har väntat på dig i sex månader.”

På träningen gjorde sedan Caniggia ett typiskt mål som förklarade, på ett klockrent sätt, hur samförståndet med Diego fungerade. En diagonal löpning, en mottagning och sedan mål.

”Såg du? Matchen förändrades när jag hoppade in, haha. Jag kommer att vara ett fenomen.”

Självförtroendet var det hursomhelst inget fel på. Tvärtom. Även tränaren Héctor Veira såg att Caniggia var i strålande form.

”Caniggia är intakt. Det är samma sak med Diego. Deras kvalitéer går inte att  negligera.”

Även Maradona var glad över att ha fått in sin kompis Caniggia till laget. Eller glad var förmodligen ett alldeles för svagt uttryck – han var överlycklig.

”Claudios ankomst har förändrat mitt liv. Jag beundrar Cani. Han är fantastisk.”

Maradona menade också att han mycket väl skulle kunna få för sig att pussa Caniggia om möjligheten gavs. Det spelade ingen roll vad folk ansåg om detta; ”jag pussar t.o.m. min farmor som är 93 år gammal” konstaterade han kallt.

Samtalet gled vidare in på ifall Boca Juniors hade vad som krävdes för att slåss om ligatiteln under den stundande säsongen i Aperturan. Maradona var av åsikten att det krävdes fler profilerade nyförvärv.

”Macri gör saker och ting på ett bra sätt, men han måste ta in fler spelare. Jag vill ha det bästa Boca någonsin, men för detta behöver vi nyförvärv av klass. Att de som behövs tas in också gör det.”

José Luis Chilavert togs också upp som ett potentiellt nyförvärv i målet. Diego Maradona hymlade emellertid inte med att de båda inte var de bästa av vänner, men om Boca skulle ha seriens bästa målvakt var den paraguayanska landslagsmannen ett onödigt ont.

Även Caniggia var positivt inställd till en värvning av målvakten; ”Chilavert är en fantastisk målvakt, det har han bevisat många gånger. Det är som Diego säger, han närvaro skulle vara viktig.”

En av snackisarna handlade annars om att Boca närmast hade ett överflöd av anfallare i truppen och då fanns det dessutom möjligheter att ytterligare någon anfallare var på väg in. Detta var också någonting som lyftes fram som Bocas svaghet. Var det måhända försvaret som behövde nya rekryteringar i stället?

Givetvis fanns det även ett visst fokus på ifall Caniggia och Maradona skulle bli aktuella för landslaget igen – något många argentinare hoppades på.

”Drömmen om landslaget finns alltid där” förkunnade Cani. ”Lanslaget har gett mig enormt mycket och det skulle vara fantastiskt att ta sig tillbaka dit. Men vi får ta det steg för steg. Först och främst vill jag göra det bra i Boca och därefter får vi, som Diego sa, se vad som händer.”

I slutskedet av reportaget, precis innan bilderna skulle tas, kastade tränare Veira ett klädesplagg av märket Versace till Maradona och Caniggia fick ett par vanliga shorts. Diego skrattade gott och konstaterade kallt; ”det verkar som att de har fattat skillnaden mellan oss Cani. Jag är av märket Versace och du är ett par vanliga underbyxor.”