”Du kommer att ångra detta ögonblick under resten av ditt liv.”
När Diego Maradona värvades in till Boca Juniors, under mitten av 90-talet, hette presidenten Antonio Alegre. Det dröjde dock inte särskilt lång tid innan han blev ersatt av en entreprenör med framåtanda vid namn Mauricio Macri. Tidigt i livet hade han blivit en del av sin faders byggnationsföretag och familjen drev även ett bilföretag. Pengar saknades, med andra ord, knappast i familjen. Macris epok i Boca Juniors skulle komma att bli en av de längsta i klubbens historia och sträcka sig ända fram till 2008.
Diego Maradona återvände till Boca och Argentina igen efter att ha varit avstängd för doping i samband med världsmästerskapet i USA 1994. Storstjärnan hade visserligen kommit tillbaka till fotbollsplanerna igen, men han var knappast frisk ifrån sitt missbruk av narkotika. Något som snart skulle göra sig påmint igen.
När han skrev på för Boca var det, som sagt, Antonio Alegre som skrev under kontraktet. När denne sedan blev utbytt mot Macri trodde många att Boca Juniors skulle satsa ännu mer pengar på spelartruppen, men så blev inte fallet. Macri höll i stället hårt i pengarna och skulle dessutom ta en rad kontroversiella beslut som inte, på något sätt, föll i god jord hos Maradona.
”Jag trodde att det var Berlusconi som hade anlänt, men det visade sig vara Cartonero Báez” sa bland annat Diego Maradona vid ett tillfälle och hänvisade till den gamle boxaren med samma namn. Andemeningen var hursomhelst att Maradona inte var nöjd med den nye presidenten och deras relation skulle vara turbulent under resterande delen av storstjärnans liv.
I El Gráfico-tidningen som utkom i början av februari 1996 syntes Diego och Macri stå rygg mot rygg med varandra och med rubriken under; ”Hatar de varandra?”
I numret diskuterades den ansträngda relationen med de båda och det faktum att de nyligen hade rykt ihop under en intervju i direktsänd radio. Macri var nämligen av åsikten att supportrarna hade rätt att veta redan dagen innan match ifall Diego skulle komma att spela eller inte. Maradona tyckte inte detta var något som skulle tas upp i direktsänd radio och valde därför att lämna studion i förtid.
Därutöver höll inte Maradona med Macri om att dennes närvaro i startelvan skulle berättas i förväg. Diego menade nämligen på att supportrarna kom väl dit för att se Boca Juniors och inte enbart honom. ”Annars kan de gå och se Argentinos Juniors, All Boys eller Ferro. Där spelar de bästa spelarna just nu. Jag undra också om han (Macri) är lika sugen på att berätta för supportrarna – samma personer som han lovat ett Super-Boca – att just nu kommer det att ske åtstramningar. Supportrarna vill vinna titlar – inte ha en ny läktare.”
Vad Diego också hintade om var alltså Macris planer på att fixa till hemmaplanen La Bombonera. På sätt och vis var detta väldigt tydligt för vem Macri, som person, var och hans målsättning var att stärka Boca Juniors varumärke snarare än att bara se till de sportsliga framgångarna. Man skulle, med andra ord, kunna säga att han styrde föreningen som ett företag.
Diego fyllde även i med citatet: ”skillnaden mellan Maradona och Macri är att jag vill vinna, till vilket pris som helst, ligaguld med Boca. Han å sin sida vill hamna i klubbens historia genom att bygga om hemmaplanen.”
Som om inte detta var nog ville även Macri sänka spelarnas bonusar i storklubben. Diego svarade då att; ”Om han tror att vi är arbetare på SEVEL (familjen Macris bilföretag) tror han gruvligt fel.”
Året efter denna dispyt fanns det planer på att Diego skulle bli Boca Juniors nye tränare. Faktum är att huvudpersonen själv var övertygad om att detta skulle bli verklighet när han anlände till ett möte med Macri. Maradona bredde på ett leende som kunde få glaciärerna på nordpolen att smälta och sa till presidenten; ”är du beredd att skriva in dig i historieböckerna som den främsta klubbpresidenten inom fotbollsvärlden?”
Macri har återgäldat detta möte i sin självbiografi och medgav att han fick en klump i halsen när Diego yppade dessa ord. Han var nämligen inte alls beredd på att ge ikonen jobbet som klubbens nye huvudtränare.
”Jag visste att det skulle ha inneburit en stor risk att kontraktera Diego, i det skicket som han befann sig i, och därför svarade jag inte. Jag log obekvämt åt hans ord och efter det satte vi oss ner i vardagsrummet.”
När de började att prata med varandra förkunnade Macri att Diego var tvungen att först bli fri ifrån sina drogmissbruk innan han kunde ta över rollen som klubbens president. Maradona föreslog att han kunde ta över och parallellt bli kvitt sina problem, men det var inte något som Macri var överens om och här sattes en ordentlig spricka ner mellan de båda. Diego svarade inte först, men Macri beskrev hans ansiktsuttryck som var allt annat än det glada leendet, som han hade möts av tidigare samma eftermiddag.
”Efter att han hade lyssnat på mig uppstod en tystnad, vilken kändes som att den varade i en evighet. Jag vet inte hur långt tid det pågick. Kanske en minut. Hans ansikte och kropp blev helt spända. Hans ögon såg närmast ut att vilja ploppa ut ifrån sina hålor. Det var ungefär samma ansiktsuttryck som vid målet mot Grekland i premiären av världsmästerskapet i USA.”
Det var efter detta som Diego förkunnade att Macri skulle få ångra sitt beslut, att inte kontraktera honom som tränare, under resten av hans liv.
Intressant nog hade relationen mellan de båda redan fått sig en törn 1987. Då hade Diego Maradona, som nybliven världsmästare och storstjärna i Napoli, sträckt ut en hand till Macri och Boca Juniors där han erbjöd sig att bli ambassadör för familjens bilföretag. Maradona ville som motkrav få tjugo bilar som hans släktingar skulle få lov att använda. I gengäld skulle han också göra reklam för företagets bilar.
Affären såg ut att bli framgångsrik och positiv, men när Diego misslyckades med att dyka upp på ett event, där han skulle vara en av frontfigurerna, surnade familjen Macri till och ville ha tillbaka samtliga bilar igen. Det var som att de båda aldrig riktigt pratade samma språk med varandra.
Efter att ha blivit nekad tränarposten under 90-talet, och svurit att Macri skulle få ångra sitt beslut under resterande delen av sitt liv, dröjde det inte lång tid innan Diego lade skorna på hyllan och reste till Kuba för att få ordning på sitt drogmissbruk. Medan Maradona befann sig på ön mottog han ett samtal ifrån Boca och Macri där de erbjöd honom en avskedsmatch i november 2001. Diego accepterade och matchen blev också av.
Macri själv var emellertid tveksam till ifall han skulle gå på matchen då han fortfarande kände att relationen med Diego var ansträngd. Risken fanns också att han skulle bli kritiserad av Maradona inför ett fullsatt La Bombonera. Ville han verkligen riskera detta?
I slutändan gick han ändå dit och när de bådas blickar möttes i korridorerna tittade Diego bara på Macri och sa; ”jaså är det du?”, varpå han svarade; ”ja det är jag.” Macri överräckte ett plakat på innerplan till Maradona, men över lag höll han en låg profil den här eftermiddagen. Han försökte hålla sig undan när Diego tackade världen för att han hade fått lov att spela fotboll i ett klassiskt tal som avslutades med orden; ”la pelota no se mancha”.
Macri hävdade sedan många år senare att han hade fått säga nej till många personer i sina dar, men att den kanske svåraste var att säga nej till Diego Maradona som var en så pass stor fotbollsspelare för så många människor. Detta svarade såklart Maradona på och slog fast att; ”ingen satte stopp för mitt fotbollsspelande förutom jag själv. Jag lämnade fotbollen för att rädda mina föräldrars hälsa. Det var ett personligt beslut som jag tog alldeles själv.”
Sju år efter att ha lämnat posten som Boca Juniors president blev Mauricio Macri – under 2015 – president för hela Argentina. Som politiker sägs han, ideologiskt sett, ligga åt höger och kallar sig själv för liberal. Verkligheten är oavsett den att han är raka motsatsen till det som Maradona, rent politiskt, var.
Diego var nämligen ofta kritisk mot Macris politik och identifierade sig mer med hans efterträdare Alberto Fernández. Maradona var också en anhängare till den f.d. presidenten Cristina Kirchner och hennes make – som även han var president fram till sin död.
Diego sa bland annat så här kring Macris tid som Argentinas högste ledare; ”Du kan skicka ut hur många rökridåer som helst, men du vet att dina beslut har förstört livet för de kommande två generationerna av argentinare. Ta ditt ansvar för detta.”
När Maradona gick bort twittrade Macri ett kort uttalande som knappast osade sorg. Att de båda två aldrig riktigt kom överens står bortom allt tvivel. Egentligen var det inte särskilt konstigt. Bortsett ifrån kärleken till Boca Juniors hade de båda egentligen ingenting gemensamt. Diego var den fattiga kvarterspojken som blev världsfotbollens största stjärna samtidigt som han behöll en jordnära syn på verkligheten. Genom hela sitt liv stöttade han socialistiska regimer runt om i världen. Detta samtidigt som Macri alltid hade varit en kapitalist med sina ideologiska värderingar till höger.
Det var en relation som, på förhand, var dömd att misslyckas och om de inte hatade varandra var det definitivt inte särskilt långt därifrån.
enkoppmate.com 