Paulo Silas. Han erövrade inte bara ligaguldet 1995, tillsammans med San Lorenzo, utan blev också en stor publikfavorit bland storklubbens anhängare. Dessutom representerade Paulo Silas det brasilianska landslaget vid två världsmästerskap.
”Cardinal avancerar i mitten och lämnar över bollen till Silas. Han fortsätter att driva bollen framåt och lämnar efter sig fyra försvarare på vägen mot målet. Fantastisk sekvens, han skjuter för att göra mål. Mål för San Lorenzo, turneringens helgon, målgöraren Silas med ett mål mot de andra storklubbarna. Ett mål mot Boca och nu mot River, men detta var sannerligen något alldeles extra. Han såg nästan ut som Maradona mot engelsmännen.”
Den ikoniska kommentatorn Víctor Hugo Morales var sannerligen imponerad över det han såg när San Lorenzos brasilianska stjärna, Paulo Silas, dribblade sig fram och lämnade förbluffade River Plate-spelare bakom sig.
Han hade kommit in som en virvelvind i storklubben redan under 1994 och skulle därefter komma att bli en vital – och enormt viktig del i San Lorenzos guldlag året efter. Redan i sitt första framträdande för el Ciclón presenterade han sig med full styrka. San Lorenzo besegrade Boca Juniors med 1-0 och Silas stod för mötets enda mål. Man skulle definitivt kunna prata om kärlek vid första ögonkastet mellan supportrarna till storklubben och deras nye brasse.
Paulo Silas hade fötts i Sao Paulo under augusti månad 1965 och gjorde sig ett namn tidigt för en av stadens storklubbar med samma namn. Redan som 20-åring fångade han världens blickar under U20-världsmästerskapet i Sovjetunionen. Denna turnering vann nämligen Brasilien och Silas imponerade stort.
När han väl anlände till San Lorenzo hade han redan hunnit testa på spel i såväl Italien som Portugal. Han hade dessutom gjort mer än ett par handfulla landskamper för det brasilianska landslaget och bland annat representerat de vid två raka världsmästerskap (1986 och 1990). Under den sistnämnda turneringen åkte Brasilien ur efter att ha förlorat åttondelsfinalen mot just Argentina.
”Den här förlusten smärtade oss något enormt. Uttåget ur världsmästerskapet i Italien blev tufft för hela Brasilien som hade gått tjugo år utan att ha blivit världsmästare. Samtidigt var även uttåget ur VM 1986, mot Frankrike när Zico missade en straff, också smärtsam.”
Silas bar faktiskt nummer tio i landslaget och hade därmed glädjen att få bära samma ikoniska tröjnummer som Pelé, Rivelino, Raí, Zico, Rivaldo, Ronaldinho och Kaká.
”Det var inget konstigt egentligen. Det är inte så att folk säger till en, när man är nere på planen, att; ’du är vår tia’. Man måste fortfarande göra de sakerna som tränaren säger till dig. Ibland går det bra, andra gånger inte.”
Väl på plats i San Lorenzo växte Silas ut till en nyckelspelare i storklubben. Hans debut blev, som sagt, drömlik och han hade förmodligen inte kunnat önskat sig en bättre start på sejouren i storklubben. Året efter hans ankomst blev klubben dessutom mästare.
”Vi var extremt starka mentalt. Vi jagade varje boll som om den var den sista. Samtidigt hade vi en tränare i Bambino Veira som inte lät någonting passera oss. Han observerade allting som skedde och såg till att varje enskild spelare förbättrades såväl fotbollsmässigt – som mentalt. Detta lag plockades inte isär förrän vi hade lyckats att bli mästare.”
Och mästare blev de. Under en fantastisk säsong 1995 satte San Lorenzo stopp för en flera decenniers lång väntan på ett ligaguld. Silas trivdes utmärkt och var en av de starkast bidragande orsakerna till att storklubben blev mästare.
Redan innan han anlände till San Lorenzo hade Silas börjat att involvera sig i organisationen ”Los Atletas de Cristo”, vilket var ett samfund av troende idrottsmän – och kvinnor som ville sprida guds ord till andra inom sporten.
”Jag kände att jag ville hjälpa till så gott jag kunde. Jag förstod nämligen att guds ord hade genererat att jag inte fastnade i drog – och alkoholmissbruk.”
Organisationen jobbade också hårt för att inte spelare skulle slösa bort sina spelare utan i stället tänka på framtiden och investera. Än idag fortsätter Silas att sprida guds ord till de som är intresserade.
”Det ringer folk ifrån företag, kyrkor och klubbar i São Paulo. De vill att jag ska berätta om hur det gick till när jag närmade mig gud. Tanken är att folk ska kunna närma sig Gud. Det har hjälpt mig mycket och jag har varit gift i över 35 år med min fru och har tre barn.”
1997 lämnade Silas San Lorenzo efter ha dragit på sig en rad segdragna skador. Klubben ville ha honom kvar och egentligen ville han själv också detta, men samtidigt kände han att han inte ville bli en belastning för storklubben.
”Jag hade haft tre skador under kort tid och kände att jag inte hade mer att ge.”
Mittfältaren bestämde sig i stället för att vända hem till São Paulo igen innan det blev ett äventyr i den japanska högstaligan.
Under några säsonger var Silas en given pjäs i San Lorenzo. Med sina fina dribblingar, utsökta högerfot och driv i steget blev han snabbt en publikfavorit. När han dessutom var med om att bärga ligaguldet 1995 blev det, utan tvekan, kronan på verket.
enkoppmate.com 