Det var en briljant insats på alla sätt och vis. Ni vet en sådan som får det att gnistra till i ögonen på supportrarna. Som får journalisterna att vässa sina superlativ och där huvudpersonen själv höjs till skyarna.
Detta var Claudio Biaggios afton. Med sina tre mål med huvudet och en delikat framspelning var han namnet på allas läppar. Det skulle vara närmast omöjligt att toppa en sådan insats och efteråt lös Biaggio i kapp med supportrarna uppe på läktaren.
”Den här typen av matcher är sådana som man alltid föreställer sig – och drömmer om. Jag pratar inte enbart om mina mål, utan mer om vinsten i sig och utklassningen. Detta lag tänker alltid på att vinna, inte på vem som gör målen. Just därför blev jag väldigt glad när ”el Perro” Arbarello gjorde två mål mot Lanús. Detta demonstrerade att San Lorenzo har en bred trupp och detta ökar också vår motivation. Vi vet att vem som helst i laget är kapabel till att hjälpa oss framåt.”
Det första målet kom redan efter en minuts spel och därefter rullade det bara på. Det ska också sägas att Newell’s Old Boys inte gjorde sin bästa insats för säsongen. Faktum är nämligen att tidningen El Gráfico beskrev de som ”det sämsta laget hittills i år tillsammans med Belgrano.
Biaggio hade smeknamnet ”el Pampa” och berättade också litegrann kring vem som var hans favoritspelare i Argentina.
”Jag har alltid gillat stilen som (Ricardo) Gareca har. Han är min förebild. Den här typen av anfallare som går på allting, men som alltid är nära för att kunna avsluta på mål. Jag har lärt mig mycket av att studera andra anfallare och ta emot kunskaper ifrån rutinerade pjäser som vet det mesta om fotbollen – som t.ex. Ruggeri och Passet. Tidigare ville jag krossa målet med ett kraftfullt avslut, men idag tar jag det lite lugnare och placerar hellre dit bollen. Jag försöker göra en paus och fundera lite – även om det bara handlar om en sekund.”
Att Biaggio var en hetlevrad anfallare var knappast någon hemlighet. Han hamnade ofta i tumultartade situationer och var sällan sen att protestera mot domaren, vilket renderade i ett antal röda kort.
”Jag protesterar mycket. Jag kan absolut medge att jag är ganska hetlevrad, men de flesta av mina utvisningar har varit ganska tramsiga. Många gånger har det att göra med smällar som jag fått och som jag sedan har protesterat mot. De äldre spelarna har pratat med mig en hel del kring detta och jag lär mig allteftersom.”
San Lorenzo var regerande mästare den här säsongen och efter en tveksam start på Aperturan var laget med i toppen av tabellen igen.
”I de inledande omgångarna slappnade vi inte av utan spelade väldigt svåra derbyn. Men laget återuppstod för att hantera situationen. Det var samma sak under fjolåret när vi lyckades vinna ligaguldet.”
Claudio Biaggio spelade för en rad klubbar under sin aktiva spelarkarriär och representerade San Lorenzo vid två separata sejourer. Det är också denna förening som han är mest förknippad med och det var här han vann ligaguldet 1995.
Angående målen mot Newell’s konstaterade Biaggio krasst att folk sällan minns en anfallares insats ifall han inte göra några mål.
”Jag har spelat många liknande matcher som den i fredagens, men om du inte gör några mål så är det ingen som pratar om det. I fredagens match gick allting in. Jag vet att jag måste göra mål, men samtidigt är det betydelsefullt att assistera till mina lagkamrater.”
Folk började nu att prata om att San Lorenzo skulle lyckas att försvara ligaguldet igen.
”Vi spelar bra, men det är för tidigt att prata om att vi ska slåss om ligatiteln igen. Det finns många andra duktiga lag i serien. Härnäst väntar Boca Juniors med Maradona i laget.”
I slutändan kom San Lorenzo och Biaggio femma i ligan – nio poäng bakom segrande Vélez Sarsfield. Detta spelade emellertid mindre roll den där fredagen då Biaggio smällde dit ett praktfullt hattrick hemma mot Newell’s Old Boys.
enkoppmate.com 