El Gráfico-minnen: En seger att minnas för all framtid

”San Martín spelade en intelligent match, visade upp sina kvalitéer som lag och lyckades att åstadkomma en oförglömlig seger på La Bombonera. Samtidigt också ett historiskt resultat, 6-1, att minnas för all framtid.”

Även om den största optimisten (med hjärtat för Tucumán) i hela Argentina skulle haft uttalat sig inför matchen hade han inte kunnat måla upp ett bättre scenario.

San Martín de Tucumán hade begett sig till La Bombonera med förhoppningen om att vinna matchen, men att den skulle sluta i en regelrätt utskåpning var det nog få som hade kunnat ana.

Tucumán var nämligen bättre i samtliga delar nere på planen och följde sin matchplan till punkt och pricka. De lät Boca ha bollen och sårade de sedan genom sylvassa kontringar.

Eftermiddagens stora förgrundsfigur var anfallaren Antonio Vidal González. En 24-årig doldis som, efter matchen, fick epitetet ”Bocas bödel” och det kunde man förstå varför. Han gjorde trots allt tre av de sex målen den här eftermiddagen på La Bombonera. Som liten drömde han om att få ta på sig storklubbens matchtröja, men i stället fick han nöja sig med att göra mål på Boca Juniors.

Redan när han spelade för Guaraní Antonio Franco hade Vidal González smällt dit fyra mål på Boca Juniors i ett möte som slutade 6-0. Därmed, med målen inkluderade på La Bombonera, stod anfallaren för sammanlagt sju mål, mot hans drömklubb som barn, på endast två matcher.

”Om man inte kan spela för Boca hade det såklart varit roligt att spela bra mot Boca i stället. Och om det sker i Buenos Aires desto bättre.”

Angående de fyra målen som han redan gjorde mot Boca Juniors, i Guaraní Antonio Franco, uttryckte han så här;

”De har jag inspelade på video. De kommer jag aldrig att kunna glömma, men de som jag gjorde idag var de viktigaste hittills i min karriär.”

Enligt tidningen El Gráfico hade siffrorna kunnat bli ännu större än 6-1.

”För att det inte ska finnas någon som helst tvekan; det var sex mål, men det skulle ha kunnat vara ännu större siffror – en katastrof (som om inte sex mål redan är det). I takt med att San Martíns mål trillade in ökade desperationen hos Boca. Därefter var samtliga kontringar med enorma ytor på hemmalagets planhalva, en mot en-situationer, vilket lämnade målet oskyddat för Navarro Montoya.”

Att gästernas tränare Chabay hade matchplanen klar för sig stod tidigt klart. Det handlade om att minska ytorna, ge över initiativet till Boca Juniors och såra genom snabba omställningar. Att utfallet skulle bli som det blev var emellertid en högoddsare.

Unali och Alfredo Santiago Juárez var ytterligare två spelare – ihop med Vidal González – som lyftes fram av El Gráfico som planens giganter.

Bocas Juan Simón hamnade i luven på Juárez som han inte tyckte spelade på ett särskilt ärligt sätt. Det hela slutade med att Simón blev utvisad och gästernas Musladini fick också syna det röda kortet efter att ha fått sitt andra gula. Utvisningen drabbade emellertid Boca hårdast då Simón hade hållit ihop försvaret – fram tills dess – på ett fullt godkänt sätt.

Hela Boca smulades i sönder och hemmalagets tränare José Omar Pastoriza lyckades med konststycket att spela flera av sina spelare på fel positioner. Boca blev således oorganiserade, löst sammansatta och i förlängningen ett enkelt byte för de hungriga spelarna i San Martín de Tucumán.

Det hjälpte såklart inte heller till att gästerna gjorde två väldigt psykologiska mål. Först utökade Unali ledningen precis innan halvtidspausen och därefter gjorde Vidal González ett av sina mål precis när den andra halvleken hade dragit i gång.

”San Martín gjorde två väldigt viktiga mål. Sådana som nästan kan vara värda dubbelt upp. Det andra målet kom i slutskedet av den första halvleken och trean kom precis när bollen hade börjat rulla igen efter pausen. Det var en hård smäll för hemmalaget.”

Boca fortsatte att desperat leta en väg in i matchen, men det ville sig inte. Inlägg på inlägg plockades i stället enkelt ner av gästernas målvakt Yelpo. När domaren satte pipan till munnen och blåste av matchen utbröt en vild glädje bland Tucumáns spelare och tillresta supportrar.

Matchens stora förgrundsfigur Vidal González haltade lite lätt runt på planen, men kompenserade det hela med ett brett leende på läpparna. Firandet av denna historiska triumf ville nämligen aldrig ta slut.

”Om jag ska vara helt ärlig kunde jag aldrig föreställa mig att det som skedde skulle ske – och framför allt inte inne på La Bombonera, men trots detta hade jag ändå en tro på laget och mig själv.”

Vidal González var namnet på allas läppar den här novemberdagen, på La Bombonera, 1988. San Martín de Tucumán stod för en historisk 6-1-seger som supportrarna minns än idag.