1979. Det var dags för Argentina att återigen ställas mot Nederländerna. Ungefär ett år hade passerat sedan VM-finalen på hemmaplan, där Mario Kempes blivit stor matchhjälte, och nu var det tid för landslaget att bege sig till den schweiziska huvudstaden Bern.
I truppen återfanns flera nya ansikten, jämfört med världsmästerskapet på hemmaplan året dessförinnan, och en av dessa var ingen mindre än den 18-årige Diego Maradona. För hans vidkommande var detta inte hans första framträdande i den argentinska landslagsdressen. Debuten hade han nämligen redan gjort som 16-åring mot Ungern. Trots detta var väldigt mångas fokus på just den framtida storstjärnan.
Uppsnacket inför mötet med Nederländerna handlade annars till stor del om att tidningarna pratade om matchen som ”en revansch på finalen”, även om inte något av lagen verkade dela den här bilden.
Matchen spelades den 22 maj 1979 och det finns återberättat strofer ur Diego Maradonas egna dagbok som vi tänker återgälda i den här artikeln. Dagen före matchen – den 21 maj – medgav Maradona själv att han var lite nervös inför matchen, men att han såg fram emot densamma.
”Jag tänkte hela dagen på matchen. Menotti pratade konstant med mig. Han berättade för mig att Nederländerna förväntades köra man-man-markering mot mig och att jag mest troligt skulle få antingen Neeskens eller Jansen efter mig. Givetvis lämnade jag inte hotellet på hela dagen. Menotti hade nämligen sagt till mig att jag skulle vila och inte ens ta några promenader. Om jag behövde något på nedervåningen fick jag ta hissen. Vi åt väldigt lätt. Stekt kött till förrätt, därefter en grillad stek till varmrätt och till efterrätt åt vi fruktsallad. Till detta drack vi mineralvatten och tack vare Villaverde fick vi även lite vitt vin.”
Samma dag hade Argentina dessutom tränat lite lätt på arenan där matchen skulle spelas.
”Vi gjorde det vid samma tidpunkt som matchen imorgon skulle spelas. Vi fick också morgondagens startelva. Menotti sa att vi rest hit för att; ‘försvara den argentinska fotbollens prestige’ och att vi skulle ta oss an matchen med ett lugn i kroppen.”
På matchdagen förberedde sig Diego på bästa möjliga sätt och valde att ta en högst välförtjänt sovmorgon.
”Jag sov till 12:20 och därefter tog jag mig snabbt ner till matsalen för att äta. Vi hade en överenskommelse om att vi skulle träffas där vid halv ett. Därefter gick vi upp på hotellrummet och sov en siesta. Vid halv fem gick vi upp igen och hade en eftermiddagsfika. När vi tittade ut genom fönstren såg vi argentinska supportrar som hejade på oss ifrån gatan. Det sista matchsnacket genomfördes klockan 18:30 uppe på den tredje våningen. Det var ett rent generellt matchsnack där Menotti pratade om de övergripande sakerna. Jag pratade mest med (Osvaldo) Ardiles som berättade lite om hur jag skulle agera nere på planen. Flera andra spelare gjorde samma sak och detta var något som jag uppskattade. Därefter blev vi vänner.”
Argentina vann matchen efter straffar då mötet slutade 0-0 efter ordinarie tid.
”Jag mindes att jag bad till gud när jag sprang in på planen och hoppades att han skulle vara med mig. Jag tänkte på min mamma och nära och kära. Jag anser att jag inte spelade så pass bra som jag borde ha kunnat göra. När det var min tur att slå straffen ropade Menotti; ”kör Diego”, vilket gav mig självförtroende. När jag promenerade fram till elvameterspunkten tänkte jag på mina föräldrar, min flickvän, mina bröder och plötsligt dök alla deras ansikten upp i mitt huvud.”
Diego satte sin straffspark och Argentina vann matchen. Spelarna fick tillåtelse ifrån Menotti att stanna uppe till tre på natten och fira triumfen, men de mer rutinerade rävarna i truppen – Daniel Passarella och Leopoldo Luque – tyckte att det var bättre med en tidig sänggång och så blev också fallet.
Dagen efter var det dags att flyga till Rom för mötet med italienarna. Diego var knappast någon van flygare vid den här tidpunkten i sitt liv och valde därför att sätta sig bredvid den rutinerade Juan Barbas på flygplanet.
”Jag satte mig bredvid Barbas och Capelli (en i ledarstaben) som översatte alla de lovord som den italienska pressen hade skrivit om oss. Därefter tog bussen oss till Hotel Cavalieri Hilton.”
På fredagen den 25 maj träffade det argentinska landslaget den dåvarande Påven Juan Pablo II. Diego, som var en troende katolik genom hela livet, beskrev mötet som väldigt emotionellt.
På lördagen fick Maradona glädjen att få träffa sin mamma som hade rest ända till Italien för att beskåda matchen.
”Det var en fantastisk dag. Mamma kom för att se matchen och inför densamma hade jag en stark tro på att det skulle bli ett bra möte. Jag kände att jag ville förbättra mina insats ifrån mötet med Nederländerna. Dessutom behövde vi sätta stopp för traditionen att Italien alltid vann mot oss. När vi hamnade i underläge kunde vi omgående kvittera. Menotti gav oss precisa och klara direktiv. Vi behövde bevisa för omvärlden att vi var regerande världsmästare. Jag tycker ändå att jag spelade bra och gjorde det som förväntades av mig.”
Mötet slutade 2-2 efter att José Daniel Valencia och Daniel Passarella gjort Argentinas fullträffar.
Maradona var nöjd med sin insats och avslutade dagboken med citatet; ”Jag är fullt medveten om att detta var ett vitalt ögonblick i min karriär.” Framtiden skulle visa att han hade fullkomligt rätt i den observationen.
enkoppmate.com 