1951. Under två månaders tid reste River Plate runt i Europa på en turné och besegrade flera storlag. Bland annat blev de det första argentinska laget att besegra ett engelskt sådant.
Under december månad 1951 begav sig River Plate i väg på en resa som skulle ta de till flera olika hörn av den europeiska kontinenten. Det var under en tid då det var väldigt vanligt att de argentinska klubblagen begav sig till ”El Viejo Continente” för att dels testa sina egna förmågor, dels för att samla in pengar till den ständigt sinande klubbkassan. River Plate kallades visserligen, redan på den här tiden, för ”Los Millonarios”, men pengarna behövde ändå rulla in för att verksamheten skulle gå runt.
Den här turnén skulle egentligen ha genomförts redan 1935, men av olika anledningar blev den aldrig av. Truppen landade först i Spanien, några dagar innan julafton 1951, där de inledde sin rundresa med att förlora mot Athletic de Bilbao med 5-2. Kanske var det den långa resan som hade gjort spelarna trötta, i den här öppningsmatchen, eller också var det bara så att Bilbao var det bättre laget. Snart skulle emellertid River Plate hitta farten och ge sig i kast med övriga motståndare på ett betydligt bättre sätt. Detta skulle faktiskt visa sig bli en av storklubbens mest framgångsrika turnéer någonsin.
Den 23 december ställdes den argentinska storklubben mot Real Madrid på Estadio Bernabeú. River Plate hade ett fantastiskt lag, på den här tiden, och delar av den ikoniska anfallskedjan ”La Máquina” fanns fortfarande kvar i klubben. Laget som River ställde på banan den här eftermiddagen, mot Real Madrid, såg ut enligt följande och tränades av José María Minella; Amadeo Carrizo; José Ramos, Lidoro Soria; Norberto Yácono, Julio Luis Venini, Héctor Ferrari; Santiago Vernazza, Juan José Pizzuti, Walter Gómez, Ángel Labruna, Félez Loustau.
River besegrade Real Madrid med 4-3 efter att Walter Gómez gjort dubbla mål och övriga fullträffar prickats in av Santiago Vernazza och Juan José Pizzuti. Att besegra Real Madrid, på den här tiden, och dessutom på Estadio Bernabeú var något exceptionellt stort. Framför allt med tanke på att den spanska storklubben hade gått obesegrade, på hemmaplan, i över tjugo års tid innan River kom på besök.
I tidningarna hemma i Argentina hyllades River Plates insats unisont. Bland annat fanns rubriken; ”Under söndagen demonstrerade River vad de var värda” och genomgående var tongångarna positiva – något de skulle fortsätta att vara under turnéns gång. I Spanien spelade River dessutom 3-3 mot Atlético Madrid, återigen efter dubbla mål av Walter Gómez, innan laget begav sig till Italien.
Här ställdes de mot Napoli, vilka River besegrade med 2-1. Det är dock lite oklart var matchen spelades. Enligt argentinska källor ägde mötet rum på Stadio Partenopeo i Neapel. Problemet med dessa uppgifter är bara det att den arenan förstördes totalt under Andra Världskriget. Därför är det högst troligt att matchen i stället spelades på Stadio Arturo Collana – vilket var Napolis hemmaplan ifrån krigets slut och ända fram till att deras nybyggda Stadio San Paolo var färdig 1959. River Plate hade rivstartat mötet med Napoli och gått upp till en tvåmålsledning redan efter tjugofem minuters spel. Detta efter att deras notoriske målskytt, Ángel Labruna, hade smällt in båda målen.
Härnäst väntade ett möte med Roma, på Olímpico, och denna match slutade oavgjort, 1-1. I det italienska laget spelade faktiskt en svensk i form av Stig Sundqvist som hoppade in under den andra halvleken. Under vistelsen i Rom fick det argentinska laget också glädjen att stifta bekantskap med Påven då hela truppen träffade honom i Vatikanstaten.
Efter matchen mot Roma bar det av norrut och den här gången gällde det ett möte med Torino på Stadio Comunale i Turin. Detta var faktiskt Rivers andra möte med den italienska klubben efter att Torino hade varit med om den fruktansvärda flygkatastrofen 1949 som hade raderat ut i stort sett hela deras lag. Vid det föregående mötet, mellan lagen, hade River genomfört matchen för att samla in pengar till den italienska klubben. Därmed fanns det redan vissa vänskapliga känslor, mellan de båda klubbarna, när lagen möttes i Turin den 16 januari 1952. På ett väldigt broderligt – och vänskapligt vis delade de båda lagen också på poängen. Mötet slutade 3-3 och den här gången var det Santiago Vernazza som gjorde två mål för sitt River Plate.
River avrundade sin första Italien-vistelse med att möta ett Inter som innehöll en viss Nacka Skoglund i startelvan. Mötet slutade återigen 3-3, efter att bland annat nämnda Skoglund hade hamnat i målprotokollet. För ovanlighetens skull gjordes Rivers tre mål, i den här matchen, av tre olika målskyttar. Nu blev det en kort avstickare till Schweiz och ett möte med Lugano. Om River hade stött på hårt motstånd i Italien var det en helt annan sak i det centraleuropeiska Alplandet. Den argentinska storklubben demolerade nämligen Lugano med hela 9-0.
Efter den angenäma trippen till Schweiz dök River ner till Italien igen. Den här gången stod Genoa på dagordningen och ett kombinerat lag av spelare ifrån både Genoa och Sampodria utgjorde motståndet. Hur otroligt den än låter slutade även den här matchen 3-3. Det skulle sedan bli en sista, och avslutande match för River, i Italien. Den här gången stod den något anonyma föreningen Spezia på agendan. River fullkomligt mosade sina motståndare och vann med hela 8-1. I den här matchen stod Eliseo Prado bland annat för ett praktfullt hattrick. F.ö. var detta hela turnéns enda hattrick.
Nu bar det tillbaka till Schweiz och Geneve för ett möte med Servette FC. Matchen lyckade inte locka några större åskådarantal och slutligen hade bara lite drygt 6,000 åskådare samlats på hemmaplanen Stade des Charmilles. Denna arena är idag demolerad och har i stället gett plats åt den nybyggda Stade de Genève. Under kylslagna väderförhållande lyckades River övermanna sina motståndare och vinna med 4-3.
Härifrån tog sig laget till Paris och där genomförde man ett möte med Racing Club de Paris. Ännu en gång fick vi se en träningsmatch, under den här Europaturnén, sluta 3-3. Tre dagar senare gjorde River flygresan över den engelska kanalen och landade, i två separata flygplan, på Londons största flygplats. Härifrån förflyttades därefter laget till Manchester, med tåg, för att ställas mot Manchester City på deras dåvarande hemmaplan Maine Road.
Matchen spelades under ett ymnigt snöfall, vilket förvandlade gräsplanen till något av en gyttjepöl. Omständigheterna bjöd sannerligen inte in till något vidare skönspel, men trots detta tänkte Rivers spelare göra det bästa av situationen. Redan innan halvtimmen spelad gick argentinarna upp till en 3-0-ledning efter dubbla mål av Labruna och ett av Vernazza. Jimmy Meadows reducerade för hemmalaget, men inte bättre än att Walter Gómez kunde utöka ledningen, strax innan halvtidspausen, till 4-1.
Under den andra halvleken reducerade City två gånger om genom Roy Clarke. Dock kom inte det engelska laget närmre än så och därigenom blev River Plate det första argentinska landslaget någonsin att besegrade ett engelskt lag. Att dessutom åstadkomma detta under de här väderförhållandena gjorde prestationen, om möjligt, ännu större. Hemma i Argentina var tidningarna inte sena att spinna vidare på triumfen och de proklamerade bland annat att; ”River bevisade mot engelsmännen att vår fotboll är den allra bästa i världen.”
Tidningarna skrev också följande stycke som fullkomligt osar av stolthet över Rivers storartade prestation på de brittiska öarna; ”I takt med att minuterna passerade befäste River sin dominans allt mer. Lervällingen hindrade inte våra spelare ifrån att spela en vacker fotboll längs marken. Engelsmännen däremot hade betydligt större problem med att få till ett någorlunda passningsspel under de här förhållandena.”
På många sätt och vis var detta en kulturell krock mellan Argentina och England när det kom till synsättet på hur fotbollen skulle spelas på den här tiden. Fram till slutet av 50-talet präglades den argentinska fotbollen av idealet att lagen skulle spela en vacker fotboll. Spelsättet ”La Nuestra” – alltså ”vårt” sätt att spela fotboll på dominerade. Individualismen inom den argentinska fotbollen, på den här tiden, har aldrig någonsin varit så flödande.
Som ett exempel kan nämnas Rivers ikoniska lag ”La Máquina” där spelarna själva har medgett att de ibland glömde bort att göra mål. Detta eftersom de var allt för upptagna med att bjuda publiken på en vacker – och överdådig fotboll. Det skulle vara gambetas på gambetas och publiken älskade det. Engelsmännen däremot siktade mer in sig på det kollektiva, än på den individuella briljansen – vilken det fanns ett överflöd av i Argentina.
Efter mötet med Manchester City begav sig River Plate tillbaka Spanien för ett möte med Celta Vigo. Hör och häpna slutade även den här matchen 3-3. Hela turnén, som nu varat i två månader, avslutades med en 5-0-kross över ett kombinerat lag av spelare ifrån såväl Benfica som Sporting i Lissabon.
Trippen till Europa hade varit framgångsrik för River Plates vidkommande. På femton matcher hade laget lyckats vinna sex, kryssa åtta och bara förlora en enda match. Den förlusten kom, som bekant, i deras allra första match mot Bilbao. Det verkade också som att resan hade gett energi – och självförtroende till truppen. Storklubben vann nämligen fem av de nästkommande sex ligagulden på hemmaplan. Den inspirerande resan till ”El Viejo Continente” hade sannerligen gjort susen.
enkoppmate.com 