Carlos Barisio: Målvakten som har rekordet för längst hållen nolla i Argentina

Carlos Barisio. Av en ren tillfällighet hamnade målvakten i Ferro, under slutet av 70-talet, och här kom han att bli historisk på såväl ett personligt – som kollektivt plan.

En kylslagen eftermiddag i juli 1981 skrev Carlos Barisio in sig i den argentinska fotbollens historieböcker för all framtid. I ett möte med Talleres slog han Antonio Romas rekord vad det gällde längst hållen nolla i Primera Division. Det gamla rekord var på 783 raka spelminuter utan insläppt mål. Barisios rekord skulle bli betydligt prakfullare än så.

Han föddes i Buenos Aires utkanter och som liten var Barisio en stor supporter till Tigre. Just av den här anledningen var det såklart fullt naturligt att han valde att provspel för den här föreningen under inledningen på sin karriär.

”Eftersom jag var supporter till Tigre var det en naturlig sak att jag provspelade där först. Men de lärde mig i stället att jag borde satsa på andra saker i livet. Jag stannade och spelade för kvarterslaget i stället. En dag såg Carlos Peucelle mig spela och plockade in mig till Rivers ungdomslag. Jag var bara 12 år gammal och jobbade mig sedan uppåt till seniorlaget där jag alternerade med Périco Pérez och Hugo Carballo.”

Tiden med River Plate blev dock inte särskilt lång utan Barisio gick vidare till Gimnasia där han också tränades av sin f.d. ungdomstränare Juan Urriolabeitía. Här stannade målvakten en säsong innan det bar vidare till All Boys, vilka nyligen hade blivit uppflyttade till Primera Division.

”Här stannade jag i två och ett halvt år. Sedan kom en ny tränare som föredrog att kontraktera två andra målvakter. Jag bad om att få lämna gratis vilket de beviljade, men ligan hade precis börjat så jag fick i stället träna på egen hand.”

Lustigt nog blev detta en omständighet som skulle visa sig förändra Barisios karriär för all framtid. I samma område, där han tränade på för egen maskin, idkade nämligen även klubben Ferro sina organiserade träningspass. Deras tränare hette, vid den här tidpunkten, Carmelo Faraone och han frågade Barisio om han var intresserad av träna med laget.

”Deras förstemålvakt var Rubén Omar Sánchez. En duktig spelare som också var en stor publikfavorit. Men plötsligt skadade han sig, i ett möte med Talleres, och jag kom in i stället. Därefter lämnade jag aldrig startelvan igen.”

Detta blev inledningen på en framgångsrik epok i Barisios karriär. Ferro började nämligen att formera ihop ett slagkraftigt lag och under tränare Carlos Griguol vann föreningen två ligaguld under inledningen på 80-talet. Vid titeln 1982 var Barisio en given pjäs i startelvan när Ferro stormade mot sitt första guld någonsin.

Det var också under målvaktens period i klubben som han slog Antonio Romas rekord. Tjugo minuter in i den andra halvleken mot Instituto passerade han Boca-målvaktens notering och skrev in sig i historieböckerna. Spelet pausades i några sekunder och Barisio blev omfamnad av såväl medspelare – som motståndare.

Hans rekord utökades sedan och först flera matcher senare, i ett möte med San Lorenzo, bröts sviten. Då hade Barisio hållit nollan i smått otroliga 1075 minuter – ett praktfullt rekord som står sig än idag.

Efter tiden med Ferro gick Barisio vidare till Boca Juniors där han stannade en säsong. Det blev också spel med Deportivo Armenio och Chacarita Juniors innan målvakten valde att lägga handskarna på hyllan. Barisios topp i karriären blev hög – men kortlivad. Den bästa tiden spenderades i Ferro där han dels slog Antonio Romas rekord för längst hållen nolla och dels blev ligamästare med den grönvita föreningen.

Carlos Barisio avled tragisk för två år sedan vid en ålder av 69. Han hade, några år dessförinnan, drabbats av lungcancer.