”Amadeo, vi gjorde det. Vi är bland dom bästa lagen i Sydamerika”

Talleres blev historiska i natt när man nådde åttondelsfinalerna av Copa Libertadores för första gången någonsin i klubbens långa – och turbulensartade historia. Exakt hur stort detta är kanske är svårt att greppa om ifall man inte känner till föreningens historia. Vad är väl en åttondelsfinal i Copa Libertadores tänker supportrar till River Plate och Boca Juniors. För en anhängare till Talleres betyder det allt – och lite till.

Där stod dom på planen, viftandes med sina tröjor och skrek ut sin glädje. Man skulle kunna tro att Talleres precis vunnit en stor titel, men faktum är att man åstadkommit mycket mer än så. För första gången någonsin har klubben tagit sig till åttondelsfinalerna av Copa Libertadores. En milstolpe som betyder ofantligt mycket för alla som jobbar runt föreningen och dess supportrar. Detta var mer än bara ett avancemang, detta var en trendbrytande bedrift som validerar allt stenhårt arbete man plöjt ner under dom senaste åren.

Talleres har alltid varit lite av den fule ankungen i Argentina. Föreningen gjorde sin första säsong i Primera Division 1969. Fyra år senare tog en företagare vid namn Amadeo Nuccetelli över som klubbpresident och genast började förändringar att ske. Amadeo blev en väldigt inflytningsrik president för Talleres och hjälpte till att bygga upp klubben igen. Under hans tid i föreningen, som varade enda till 1987, ökade han Talleres intäkter, betalade stora delar av klubbens skulder – samt renoverade upp hemmaplanen ”La Boutique”. Han är tack vare sina 14 år vid presidentposten den president som suttit längs vid rodret i Talleres och som av många anses vara den mest framgångsrika genom åren.

Amadeo Nuccetelli var en väldigt inflytelserik person i Talleres historia. Under hans tid som president nådde klubben nivåer man sedan dess inte har varit i närheten av – med några få undantag.

Aldrig tidigare har Talleres varit så pass nära en nationell ligatitel som under Amadeos år i föreningen. Denna möjlighet dök upp i Nacional-finalen 1977 mot Independiente. Det första mötet hade slutat oavgjort i Avellaneda och därför var det vidöppet inför returen i Córdoba. Talleres-supportrarna gick man ur huse, satte upp gigantiska asados och gjorde allt man kunde för att heja fram sitt lag till klubbens första nationella ligatitel någonsin.

Det började dock inte särskilt lovande. Enzo Trossero tog ner bollen i straffområdet varpå Norberto Outes skickade dit ledningsmålet för Independiente. Talleres vände sedan på steken efter två, högst tvivelaktiga, fullträffar ifrån såväl Ricardo Cherini som Ángel Bocanelli. Det var dock inget snack om att Córdobaklubben hade fått fördelar av domaren, vilket också ledde till kraftfulla protester ifrån Independiente-spelarna. I detta tumult blev Enzo Trossero, Rubén Galván och Omar Larrosa samtliga utvisade.

Med tre man mer på planen, och en 2–1-ledning, kändes det som att Talleres skulle vinna guldet. Plötsligt blev dock dom blåvita alldeles paralyserade och lämnade över allt initiativ till Independiente. Bortalaget tackade och tog emot. Efter ett fint anfall – som involverade Bochini, Bertoni och Biondi – kunde den förstnämnda skicka dit 2–2 inför en hemmapublik som plötsligt befanns sig i ett kollektivt chocktillstånd.

Det som inte borde kunna ha skett – hade precis gjort det. Talleres hade bränt sitt hittills bästa läge någonsin, till att bli mästare, och fram till dagens datum har en bättre möjlighet aldrig dykt upp igen. Åren har fortlöpt och bortsett ifrån en kort framgångsperiod, under slutet av 90-talet med segern i Copa CONMEBOL som kronan på verket, har klubben mestadels lidit svårt.

2004 sattes klubben under konkursförvaltning efter många år med ekonomiska problem. Under dom nästkommande 10 åren harvade Talleres runt i dom lägre divisionerna och så sent som 2015 spelade man faktiskt i tredjedivisionen.

Året dessförinnan hade en affärsman vid namn Andrés Fassi tagit över som ny president för klubben. Med närmare 80% av medlemmarnas röster blev han föreningens nye starke man. Det var också nu som klättringen uppåt i divisionerna började. Fassi investerade i tredjedivisions bästa spelare och Talleres säkrade uppflyttning efter att ha tagit 73,11% av samtliga poäng och endast förlorat en match. Lagets tränare Frank Kudelka blev lika synonym med framgångarna som presidenten Fassi och tillsammans skapade dom en enhet vilken få klubbar, i dom lägre divisionerna, kunde råda bot på.

Att vara tillbaka i Primera Nacional var såklart stort, men trots att man var nykomlingar satsade Fassi – och klubben omgående på en ny uppflyttning. Med spelare som Gonzalo Klusener, Emanuel Reynoso och Nazareno Solís kryssade man sig fram i den argentinska andradivisionen. När sedan lagkaptenen, Pablo Guiñazú, säkrade uppflyttningen med ett spektakulärt mål var saken i hamn. Talleres var tillbaka igen i det argentinska finrummet efter 12 smärtsamma år i dom lägre divisionerna.

Sedan återkomsten till Primera Division har Talleres presterat över förväntan nästan varenda säsong. Detta har gjort att nedflyttningsrisken sällan varit närvarande. Man har skrapat ihop ordentligt med poäng, dom senaste åren, att trots årets något tveksamma ligasäsong ligger man ändå bra till i nedflyttningstabellen*.

Under dom senaste åren – sedan återkomsten till Primera Division – har också Talleres fått känna på spel i såväl Copa Libertadores som Sudamericana. Dock utan några större framgångar. 2019 åkte man ut i kvalspelet till Libertadores efter att först ha slagit ut São Paulo, men sedan fallit mot chilenska Palestino och förra året åkte man ut redan i gruppspelet av Copa Sudamericana.

Med allt detta i bagaget kan man förstå lättnaden – och glädjen i spelarnas och supportrarnas ansikten efter att Talleres, under gårdagen, spelat 0-0 mot Sporting Cristal – i Peru – och säkrat avancemanget till åttondelsfinalerna av Copa Libertadores. För vissa av storklubbarna i Sydamerika är detta en bedrift dom lyckas med år ut och år in, men för en relativt liten klubb – sportsligt sätt – som Talleres är denna bedrift monumentalt stor.

Glädjen visste inga gränser på planen igår när Talleres blev historiska.

I morse läste jag en tweet ifrån den tidigare landslagsspelaren och Talleres-ikonen Daniel Valencia som lyckades sätta, väldigt klockrent, ord på exakt allting som samtliga supportrar till Talleres känner idag.

”Jag vaknade i morse, tog en kopp kaffe, gick ut i trädgården och tittade upp mot himlen varpå jag sa till Amadeo (Nuccetelli); ”Vi gjorde det, vi är bland dom bästa lagen i Sydamerika. Min kärlek till Talleres är evig. Jag är tacksam över att vara vid liv så att jag får njuta av dessa ögonblick som vi får känna av vid glädjens altare”.