Juan Gilberto Funes: Buffeln ifrån San Luis som dog alldeles för tidigt

1985. Juan Gilberto Funes gör 32 mål för colombianska Millonarios under en och samma säsong och slår ett målrekord. Resan hit har dock inte varit enkel, men nu är Funes på toppen av sin karriär och det ska dessutom bli ytterligare lite bättre innan det sedan går raskt neråt för den kraftfulle anfallaren.

Juan Gilberto Funes föddes i den argentinska staden San Luis under inledningen av 60-talet. Han var redan i unga år avsevärt kortare än sina klasskamrater, men detta var något som skulle väga till hans fördel längre fram i livet. Fotbollsbildningen tog sin plats i den lokala klubben Huracán de San Luis. Härifrån tog Funes klivet vidare till Sarmiento Junín där det dessvärre inte gick särskilt bra. Funes återvände hem till tryggheten i San Luis och började spela för Jorge Newbery de Villa Mercedes innan karriären tog fart ordentligt.

Gimnasia Mendoza visade ett stort intresse för den korte – men kraftfulle anfallaren. Med Mendozaklubben gjorde Funes sig ett namn och samtidigt, borta i Colombia, fick man nys om att där fanns en intressant spelare i den avlägsna staden vid gränsen till Chile. En av Bogotás storklubbar, Millonarios, plockade upp Funes som genast blev en publikfavorit.

Redan under den första säsongen stod anfallaren för klubbens 3000:e mål någonsin och fick smeknamnet ”Buffeln ifrån San Luis” för sin korta – men kraftfulla spelstil. Just sin styrka och snabbhet var något som skulle komma att utmärka Funes under hela hans karriär. Senare i River Plate kommenterade hans tränare Héctor Veira honom såhär.

”Han är en vild kontringsspelare. När han drar igång sin snabbhet är han nästan ostoppbar. Och om man ger honom lite yta i straffområdet så dödar han dig”.

Funes främsta styrkor var alltså snabbheten, styrkan och målskyttet. Under sin tredje säsong med Millonarios smällde han dit 32 mål och satte därmed ett rekord för flest gjorda mål under en säsong i Colombia. Dessvärre lyckades Funes aldrig leda sitt Millonarios till någon titel utan dessa skulle istället komma med River Plate.

Anfallaren anlände till den argentinska storklubben under 1986 och skulle spela en betydande roll i klubbens allra första Copa Libertadores-titel. Tillsammans med Roque Alfaro och Antonio Alzamendi bildade han en mycket stark anfallstrio som tillslut bärgade den åtråvärda titeln som supportrarna längtat efter. I finalen mot América de Cali gjorde Funes mål i såväl bortamötet – som hemma på Estadio Monumental. Båda målen blev direkt avgörande och med dessa sköt han sig in i River Plates historieböcker.

Juan Gilberto FUNES of River Plate during the Intercontinental Cup, Toyota Cup match between River Plate and Steaua Bucuresti at National Stadium, Tokyo, Japan on 14 December 1986 ( Photo by Gerard Bedeau / Onze / Icon Sport )

På samma sätt som han charmat publiken i Colombia blev Funes en populär figur bland Rivers supportrar tack vare målen i finalen mot América de Cali. Senare samma år vann River även Interkontinentalcupen efter att ha besegrat Steaua Bukarest med 1–0 i den japanska huvudstaden Tokyo.

Tiden i River Plate var helt klart den mest framgångsrika för Funes del. Nu stod han på toppen av sin karriär, men saknade för det mesta ändå sina föräldrar hemma i San Luis. Det hände ibland att ha körde dom 87 milen, enkel tur, för att hälsa på dom vilket resulterade i att han missade ett flertal träningar och även en samling med det argentinska landslaget.

Efter mindre än två år i River Plate flyttade Funes vidare till den grekiska storklubben Olympiakos. Detta blev dock en sejour som han inte alls trivdes med. Grekland tilltalade inte den kraftfulle anfallaren som deklarerade vid hemkomsten ”att Grekland är ett helvete att leva i”.

Dessvärre började saker och ting att gå snett för Funes vidkommande utanför planen. Hans hälsa drabbades av ett plötsligt bakslag då en flytt till franska Nice stoppades när ett hjärtfel upptäcktes. En knuta på hjärtat gjorde att läkaren rekommenderade Funes att inte spela professionell fotboll igen. Det enda han egentligen kände till – och visste någonting om togs ifrån honom i ett nafs.

Precis som den f.d. Boca Juniors-spelare, Vicente Pernía, gillade Funes motorsport. Efter beskedet att fotbollskarriären var över tog han flykt till motorsporten och körde några tävlingslopp i sin gamla hemstad San Luis. Han planerade också att sätta ihop en fotbollsskola i sin födelsestad eftersom ”det kommer fram så pass få elitspelare ifrån San Luis och det vill jag ändra på”. Han spelade visserligen en kort sejour för Vélez Sarsfield, under slutet av karriären, men detta blev inte särskilt långvarigt.

Hälsan började vackla ännu mer och Funes blev tvingad till att göra flera hjärtoperationer. Mellan september och november 1991 genomgick han inte mindre än fyra stycken och dom flesta trodde nog inte att han skulle överleva in på det stundande året. Funes återfick dock en hel del energi och åt upp sig dom kilona som han tappat under inledningen av sjukdomsförloppet.

På det nya årets första dag satt Funes och målade väggarna på den nybyggda fotbollsskolan i San Luis. Men på kvällen blev han plötsligt sämre och fördes till intensiven i Güemes. Denna gång var det mer kritiskt än någonsin och efter att ha varit inlagd i elva dagar väntade en ny operation – det blev en för mycket. Hjärtat orkade inte mer och på natten den 12 januari 1992 dog Juan Gilberto Funes endast 29 år gammal.

Runt om i Argentina, men även i Colombia, var det många som ville uttrycka sin uppskattning till spelaren vilken hade haft en kort – men framgångsrik karriär. Hos Millonarios är han än idag ihågkommen som en av klubbens främsta spelare någonsin och en av föreningens Barra heter just ”Barra del Búfalo” efter Juan Gilberto Funes.

Med River Plate vann Funes såväl Copa Libertadoeres – som Interkontinentalcupen och Copa Interamericana. Totalt blev det dessutom fyra landskamper för det argentinska landslaget. Flera av hans gamla medspelare minns Funes gladlynta humör och dom festliga upptåg han stundtals gav sig i kast med.

Det finns en historia där Funes, efter en träning med landslaget, stannade sin bil. När bilen som färdades med Olarticoechea och Fantaguzzi stannade vid sidan om drog Funes fram en revolver och sköt två gånger i luften till sina medspelares stora förundran. Anfallarens enda förklaringen till upptågets var ”jag ville se deras ansiktsuttryck”.