Eduardo Alterio: Den förste målvakten att göra mål på straff i Argentina

1931. Eduardo Alterio var långtifrån Argentinas bäste fotbollsmålvakt på 30-talet. Vad han däremot åstadkom var att han bl.a. tog en av dom största spelarna i Argentina, vid denna tidpunkt, till Chacarita Juniors och blev den förste målvakten någonsin i landet att göra mål på straff.

Om man säger namnet Alterio i Argentina kommer dom flesta att tänka på flera skådespelare som burit – eller fortfarande bär detta namn. Men faktum är att det även finns en fotbollsmålvakt som på 30-talet gjorde ett namn för sig inom den inhemska fotbollen.

För snart 100 år sedan i Argentina utgjorde den italienska befolkningen nästan 30% av landets totala folkmängd. En stor del bodde i Buenos Aires och en av dessa familjer var Alterio. Familjen kommer ursprungligen ifrån området runt staden Carpinone i Italien, men utvandrade till Argentina runt sekelskiftet 1900.

I ett av Buenos Aires nordliga område, Chacarita, växte Eduardo Alterio upp och började ganska omgående att spela fotboll för Argentinos Juniors. Tidigt blev han målvakt trots att han var liten till växten och egentligen mest tyckte om att göra mål. Att valet ändå föll på målvaktspositionen hade delvis att göra med hans naturliga talang för positionen och det faktum att Eduardo, innerst inne, ändå gillade att agera räddande ängel i dom bakre delarna av planen.

Utseendemässigt kom Eduardo att åldras snabbt. Dom som såg honom i tonåren häpnades nog en del när dom sedan fick syn på honom tio år senare. Han hade fått stora ärr – och rynkor i ansiktet till följd av en infektion han ådragit sig hos en frisör när han var runt 20 år.

”Ni skulle ha sett mig i tonåren när jag dansade tango. Då hade jag inte ett ansikte som detta. Sen fick jag en infektion efter ett besök hos en frisör och nu har jag mer rynkor än en fiskares fru”.

Eduardo fick snabbt smeknamnet Pibona och det råder delade meningar om just varför han blev tilldelad detta. Pibona betyder egentligen ”lättstött” och skulle dels kunna hänvisa till hans dystra utseende – eller det faktum att han stundtals kunde visa prov på en någon melankolisk uppsyn vid matcherna. En del jämförde faktiskt också Eduardo med Hollywoodskådespelaren Lon Chaney som gjorde sig känd för sina skräckinjagande roller i diverse filmer på 20-talet.

Kanske var det just därför extra passande att Eduardo tillslut hamnade i just Chacarita Juniors. Klubben har under hela sin existens förknippats med döden då man har sin hemmaplan precis bredvid den stora kyrkogården i Buenos Aires. Därav har föreningen också fått sitt smeknamn ”dödgrävarna” och det är något som även symboliseras i klubbens färger.

Chacarita grundades av ett gäng socialister i Argentina under inledningen på 1900-talet. Den röda färgen i deras tröjor står därför för just socialismen, den vita färgen för ungdomligheten hos dom spelarna som utövade den då nya sporten fotboll i Argentina och färgen svart som en symbol för dom döda som vilar intill klubbens hemmaplan.

I Chacarita Juniors blev Eduardo något av en klubbikon. Han blev otroligt populär bland klubbens supportrar och ofta igenkänd på gatorna i Buenos Aires. Det sägs också att han ska ha varit den som tog Renato Cesarini till föreningen.

Historien är nämligen den att en dag när Eduardo stod och spelade biljard, i klubbens lokaler, kom Cesarini förbi. Dom båda var gamla barndomsvänner och kände varandra väl. Cesarini spelade vid denna tidpunkt för Alvear och ville locka över en av Chacaritas spelare till klubben. Eduardo föreslog att man skulle spela biljard om saken. Ifall Cesarini vann fick han ta med sig spelaren till Alvear, men om däremot Eduardo gick segrande ur fajten skulle Cesarini istället gå till Chacarita Juniors.

Chacarita Juniors 1931. Eduardo Alterio är nummer 5 ifrån vänster på övre raden.

Eduardo vann och resten är, som man brukar säga, historia. Renato Cesarini skulle komma att bli en av föreningens bäste spelare någonsin och lämnade sedan för Serie A där han blev en framgångsrik spelare för Juventus.

”Det måste ha varit den enda gången i hela mitt liv som jag förlorade. Det var så det gick till när jag gick till Chacarita. Jag skulle ha kunnat strunta i att gå över, sagt att allt bara var ett skämt, men jag gjorde inte det eftersom ”Pibona” var min vän och vi hade ju slagit vad”.

Som nämnts tidigare gillade Eduardo Alterio att göra mål. Men som målvakt kom, av förklarliga själ, dom möjligheterna inte särskilt ofta. Därför började han att lägga straffarna för laget. Den första möjligheten kom 1930 mot Estudiantil Porteño, men den gången missade han. Året efter skedde samma sak mot Vélez Sarsfield innan det tillslut blev dags att skriva historia mot Tigre.

Den 9 augusti 1931 skrev Eduardo Alterio in sig I dom argentinska historieböckerna som den förste målvakten någonsin att göra mål på straff. Målet innebar också att Chacarita hämtade upp ett 0–3-underläge till kvittering 3–3. Ifall denna straff gjorde Eduardo odödlig genererade en annan elvametersspark ett betydligt dystrare avtryck. 1926 hade han räddat en straff mot Vélez Sarsfield, men inte bättre än att det lämnades en retur. I ett försök att hinna först till bollen kolliderade Eduardo med Vélez-anfallaren Eduardo Spraggon och spräckte trumhinnorna i bägge sina öron, vilket gjorde att han nästan blev döv för resten av sitt liv.

1929 föddes Eduardos systerson Héctor Alterio – som senare skulle bli en känd skådespelare. Han mindes sin farbror och hans enorma stjärnstatus.

”Han försvarade Chacaritas färger mellan 1924 – och 1935 under en tid då spelarna fick betalt i kryddor. Pibona, som han kallades, var en person som gav sin ovillkorliga kärlek till klubbens färger. Ägare av en lojalitet som man ser väldigt sällan idag. Trots att andra klubbar lockade honom var det bara under slutet av sin karriär som han spelade 15 matcher för Atlanta”.

Just det faktum att Eduardo avslutade karriären med att spela för dels Atlanta och sedan Colegiales var såklart en aning speciellt. Framförallt eftersom Atlanta var – och fortfarande är Chacaritas största rivaler. Innan dess hade han dock hunnit med att spela en landskamp för Argentina – vilken kom i augusti 1930 mot Jugoslavien. Det var f.ö. den allra första gången som Argentina mötte ett europeiskt landslag på hemmaplan.

1933 fick Eduardo en tango uppkallad efter sig och under sejouren med Atlanta lyckades han hålla nolla mot ett nästan oövervinnerligt River Plate. ”Los Millonarios” hade på denna tiden en beryktad anfallare vid namn Bernabé Ferreyra. Han är fortfarande, än idag, en av endast två spelare som gjort fler mål än matcher för River Plate – 187 på 184 matcher. Det gick t.o.m. så pass långt att anfallaren erbjöd en guldmedalj till den målvakt som kunde nolla honom i en match. Den spelaren blev såklart Eduardo Alterio som 1935 räddade en straff ifrån Bernabé Ferreyra och såg till att anfallarens långa målsvit bröts.

Under epoken i Atlanta var Eduardo även involverade i en av dom matcherna som innehållit flest mål i Argentinas långa fotbollshistoria. Den 10 november 1935 förlorade Atlanta mot Lanús med dom föga smickrande sifforna 8–4. Eduardo fick den oangenäma upplevelsen att plocka ut samtliga åtta baljor ur sin målbur.

1937 gick han vidare till Colegiales, men här spelade Eduardo bara en ytterst kort period. Colegiales är, precis som Chacarita, en speciell klubb som grundades av ett gäng anarkister i början av 1900-talet. Det sägs att klubbens färger är inspirerade av den spanska republikanska flaggan med färgerna rött, blått och gult. Ett festligt sammanträffande är att filmen ”El hijo de la novia” ifrån 2001 utspelar sig i just området Colegiales och har Héctor Alterio – Eduardos systerson – som huvudrollsinnehavare.

Det blev bara fem matcher för Colegiales innan Eduardo lade handskarna på hyllan. Efter spelarkarriären föll hans namn snabbt i glömska och han tog diverse ströjobb för att få ihop pengar till sin överlevnad. Bland annat jobbade han på en biograf som biljettkontrollant.

Eduardo Alterio dog i februari 1980. Då hade han åtminstone haft glädjen att få se sitt Chacarita Juniors bli mästare 1969 och se landslaget bli världsmästare 1978. Hans systerson Héctor tvingades gå i exil under militärjuntans styre, ifrån 1974 till 1984, då han var dömd till döden. Detta eftersom dom förföljde och dömde samtliga personer som hade – eller hade haft kopplingar till vänsterrörelsen i landet.

Eduardo Alterio var långtifrån Argentinas bäste målvakt genom tiderna. Han var inte ens den bäste målvakten under sin epok, men trots det lyckades han med flera bedrifter under sin långa karriär. Han blev den förste argentinske målvakten att göra mål på straff och dessutom tog han Renato Cesarini till Chacarita Juniors. Bara en sådan sak.