Daniel Carnevali: Landslagsmålvakten som glömdes bort

Daniel Carnevali. Om du frågar folk ifall dom kan nämna några argentinska landslagsmålvakter kommer dom flesta förmodligen att nämna Ubaldo Fillol, Sergio Goycochea och Sergio Romero. Fillol eftersom han den mest ikoniska, Goycochea eftersom han briljerade när många av dagens fotbollsentusiaster såg sina första VM-slutspel och Sergio Romero eftersom han är den mest meriterade bland nutidens landslagsmålvakter. Säger du däremot Daniel Carnevali är det nog få som vet vem du pratar om.

Om vi skruvar tillbaka klockan till sommaren 1974. Det är varmt och skönt i Västtyskland och det femtonde världsmästerskapet ska snart gå av stapeln. I det argentinska landslaget – som till stora delar försvann efter VM-slutspelet i fråga – hittar vi bl.a. en målvakt vid namn Daniel Carnevali. Det var han som var landslagets förstamålvakt när Ubaldo Fillol fick sina första uttagningar och det var han som var landets självklara etta under världsmästerskapet i Västtyskland 1974.

”Mitt deltagande i det mästerskapet har egentligen två stycken lärdomar. Ur ett perspektiv var det turen att få lov att spela ett världsmästerskap med dom bästa spelarna ifrån mitt land. Det var en stolthet och en tillfredsställelse eftersom vi säkrade avancemanget ifrån kvalspelet på La Bombonera ifrån en grupp med Paraguay och Bolivia. Detta kommer alltid finnas med på mitt CV. Ur ett annat perspektiv finns resultatet i världsmästerskapet. Vi slutade sjua vilket tyder på att saker – och ting inte gick särskilt bra. Vi hade en trupp för att lyckas bättre, men vi var inte på den nivån som vi önskade och även om det finns vissa omständigheter som försvårade, finns det ingen anledning att dra några ursäkter när allt redan är avgjort. Att ha spelat ett världsmästerskap är en bedrift som är extraordinär och något som jag alltid kommer minnas då det är ett evenemang som får en hel värld att bli paralyserade under en månads tid”.

Kring detta mästerskap var det ordentligt kaotiskt runt det argentinska landslaget – ännu mer än vad det normalt sett är. Omar Sívori hade lett landslaget i kvalspelet, men efter att ha hamnat i osämja med en stor grupp av spelare, efter den märkliga kvalmatchen borta mot Bolivia, var det inte längre hållbart att ha kvar förbundskaptenen. Åtminstone var det så det argentinska fotbollsförbundet resonerade kring saken.

”Med Sívori hade vi haft två år där vi arbetat tillsammans på ett bra sätt. Vi hade en fin relation med honom och det var ömsesidigt. Men han lämnade innan VM-slutspelet, det blev ett byte och saker och ting började gå sämre”.

In på Sívoris position som förbundskapten kom istället Vladislao Cap. Han fick inte särskilt lång tid på sig att få ihop laget inför världsmästerskapet i Västtyskland och resultaten blev därefter. Argentina tog sig visserligen vidare ifrån gruppspel nummer ett, men prestationerna var otroligt ojämna och man släppte in på tok för många mål. Väl framme i det andra gruppspelet blev man totalt överkörda av ett suveränt Nederländerna med en viss Johan Cruyff i laget.

”Vi hade mött Nederländerna i en träningsmatch, inför VM, i Holland och förlorat med 4–0. Sen mötte vi dom i VM-slutspelet, några månader senare, och förlorade med 4–1. Dom två matcherna var helt galna. Dom var överallt, det kändes som att dom var 25 spelare på plan samtidigt. Dom flög fram. Det var en enorm skillnad mellan lagen. Dom hade en konstant rörelse på planen och jag minns att jag kände ett vemod över att matchen sändes på TV och sågs av miljoner argentinare, men det fanns inte så mycket vi kunde göra åt saken”.

Det argentinska landslaget 1974: Roberto Perfumo, Carlos Squeo, Francisco Pedro Sa, Hector Yazalde, Rene Houseman, Ramon Heredia, Roberto Telch, Ruben Ayala, Augustin Balbuena, Torwart Daniel Carnevali, Enrique Wolff.

Daniel Carnevali spelade, vid tidpunkten för världsmästerskapet, för Las Palmas på Kanarieöarna. 70-talet var klubbens mest framgångsrika period och man kom bl.a. tvåa i Copa del Rey vid ett tillfälle. Carnevali stannade ända till 1979 och var, enligt honom själv, nära FC Barcelona vid ett tillfälle. Johan Cruyff ska själv ha ringt upp målvakten då han insåg att Carnevali kunde få spanskt medborgarskap eftersom han spelat så pass många år i landet och sa att tränaren Michels var intresserad av honom. Hursomhelst rann det hela ut i sanden då Barcelona vann ligan och Michels lämnade sitt uppdrag.

Utöver tiden i Las Palmas spelade Carnevali den mesta tiden av sin karriär hemma i Argentina. Han föddes i Rosario, började spela för Central, innan han gick vidare till Atlanta och Chacarita Juniors i Buenos Aires. Det var därifrån som han lämnade för Las Palmas innan han återigen återvände till Rosario Central. Här vann Carnevali ligan 1980 innan han hann med ytterligare ett litet utlandsäventyr till – denna gång i Colombia och med Junior.

Under sejouren med Rosario Central fick Carnevali dessutom äran att möta en ung Diego Maradona som, vid den tidpunkten, spelade för Boca Juniors.

”Dom hade besegrat oss tidigare på säsongen när vi spelat på La Bombonera och sen på Arroyito i Rosario möttes vi i den näst sista omgången. Denna dagen hade Boca chansen att bli mästare och hade också en straffspark, men Diegos retur gick i ribban. Han hade redan gjort ett mål på mig i den första matchen, men i returen var jag mer på hugget”.

Boca Juniors och Diego Maradona blev inte mästare den dagen utan fick vänta till den sista omgången innan man kunde lyfta pokalen och titulera sig mästare. Det var f.ö. en titel som skulle visa sig bli en sällsynt företeelse för storklubben under 80-talet. 1983 lämnade Carnevali Rosario Central för Junior i colombianska Barranquilla.

”Laget var fyllt med argentinare. Bland annat spelade ”el Patón” Bauza, Carlos Babington och Santiago ”Cucurucho” Santamaría i laget. Vi vann två mästerskap och blev tvåa ytterligare en gång. Efter denna sejour var min tanke att jag inte skulle spela mer, men så ringde Colón och la fram en idé om att klubben siktade på uppflyttning så jag spelade tre år där. Men vi gick inte upp trots att klubben tog in många spelare av hög kvalité”.

Daniel Carnevali avslutade sin karriär i Central Córdoba under inledningen på 90-talet. Han är förmodligen inte den mest ihågkomna landslagsmålvakten som Argentina haft, men har trots allt vaktat målet i ett världsmästerskap.