Boca Juniors befinner sig i Elfenbenskustens huvudstad Abidjan, tusentals mil ifrån Buenos Aires. När Maradona precis klivit av den sista matchen som storklubben spelat på denna turné i Västafrika, vänder han sig mot El Gráficos journalist, som han lovat en pratstund med, och säger snabbt.
”Vi får prata imorgon på planet hem. Jag är alldeles för trött idag, men jag har en hel del nyheter som du inte kommer att tro på”.
Efter detta försvinner Maradona iväg till hotellet. 21 år gammal och hela Argentinas största kelgris, nåja, men någonting stod inte rätt till hos Diego denna oktoberdag. Han ville inte mer – han var trött på allting som hade med fotbollen att göra. Han behövde en paus.
Med åtta månader kvar till världsmästerskapet i Spanien, det som skulle bli hans allra första någonsin, sitter han på ett plan hem ifrån Abidjan och berättar nyheten för El Gráficos journalist som blir den förste att få reda på stjärnans känslor utanför hans intimaste krets.
”Jag är trött på allt som har med fotbollen att göra. Journalister som hittar på lögner och folk som inte låter mig vara i fred. Jag är helt slut”.
Omställningen hade onekligen varit stor för Maradona efter att han lämnat Argentinos Juniors för storklubben Boca Juniors, tidigare samma år. Man kommer nämligen inte ifrån att Boca är en helt annan värld än Argentinos. I ”El Bicho” hade Maradona varit den stora stjärnan. Han hade trivts med att spela inför en liten, men högljudd, supporterskara som avgudade varje rörelse han gjorde på planen.
Argentinos hade blivit som hans andra hem och nu kastades han ner i grytan som La Bombonera var, vecka ut och vecka in. Samtidigt som tvivlen på om han verkligen ville spela här hängde över honom. Visserligen hade Maradona, i sitt avskedsbrev till Argentinos Juniors supportrar, pratat om att Boca Juniors var en dröm, men samtidigt ställdes det nu helt andra krav på 21-åringen och i Boca Junors såg man inte mellan fingrarna på en dålig insats.
Mediabevakningen var också en helt annan femma och i takt med att fenomenet Maradona växte, gjorde också intresset ifrån journalister och allmänheten det. Alla visste och förväntade sig att denna stortalang skulle bli lika bra – helst bättre – än Pelé ifrån ärkerivalerna Brasilien.
”Dom säger till mig att jag måste göra 1000 mål som Pelé. Jag förstår inte vad dom vill ha sagt”.
Jorge Cyterszpiler var Maradonas nära vän och agent. Han var den förste som fick veta att Maradona gick i tankarna på att lämna fotbollen. Där och då försökte han övertala stjärnan att tänka om och lugna sina nerver en aning.
Väl hemma i Buenos Aires drabbade Boca Juniors samman med San Lorenzo i en match som Boca vinner tämligen enkelt. Maradona ansluter sedan till landslagets träningar och allt fortskrider utan några synbara problem. Då släpper han bomben till en journalist att han tänker be Menotti om att inte bli uttagen i landslagstruppen till den nästkommande samling eftersom han inte känner sig i form för att delta – varken fysiskt eller psykiskt.
När förbundskaptenen får höra nyheterna ifrån en journalist blir han förvånad. Maradona har deltagit i träningarna utan någon antydan om inte vilja vara med framöver. Även lagkamrater som står storstjärnan nära uttrycker en förvåning – och förundran över informationen. Américo Gallego var en av dom som kände sig förbluffad över uppgifterna.
”Det med Diego förvånar mig. Jag har tillbringat en hel del tid med honom under dom senaste dagarna, pratat, och frågat hur hans familj mår osv. Jag har inte upplevt honom som bekymrad direkt. Jag hade inte kunnat föreställa mig att han skulle ta ett sådant beslut. Passarella, Valencia och jag är hans närmaste kompisar, jag kan tycka att han borde ha sagt någonting till oss”.
Åter tillbaka i Boca och efter ett möte med Unión gav Maradona nya förklarningar till pressen.
”Jag skojar inte, jag är väldigt trött och har funderat på att lämna fotbollsvärlden. Men med landslaget, precis som med Boca, kommer jag såklart att fullfölja mina åtaganden. Men när det kommer till landslaget tänker jag på samlingen (på hotellet), det irriterar mig redan. Kring detta skulle jag vilja nå en överenskommelse. Om jag ska vara ärlig orkar jag inte mer”.
När det kommer till att göra undantag för att en spelare inte ska behöva vara stationerad på spelarhotellet, tillsammans med sina lagkamrater, var Argentina extremt nitiskt förr i tiden. Det görs visserligen sällan undantag även idag, men på 80-talet fanns det nästan inga omständigheter som kunde göra att en spelare ”slapp undan”. Faktum är att man t.o.m. hade som regel att sanktionera en spelare som valde att tacka nej till en landslagssamling han blivit kallad till.
Måndagen den 19 oktober 1981 samlades 17 av dom 18 inkallade fotbollsspelarna i landslaget på förbundets träningsanläggning. Denna trupp utgjordes av Fillol, Baley, Olguín, Galván, Trossero, Bauza, Passarella, Tarantini, Gordillo, Barbas, Bulleri, Gallego, Valencia, Kempes, Amuchástegui, Ramón Díaz och Gareca. Den enda spelaren som saknades var Diego Maradona.
Menotti kliade sig i huvudet och undrade vad han skulle göra. Han visste att han satt i något av en rävsax och att detta var en känsliga omständigheter som behövde behandlas med stor eftertänksamhet. Han fick veta att Cyterszpiler ville träffa honom efter den inledande träningen.
”Vad jag vill säga César är att Maradona, känslomässigt, mår väldigt dåligt och han bad mig att prata med dig om detta. Maradona vill spela, men inte vara stationerad här på hotellet. Han ber om att du ska förstå honom i denna jobbiga situation han befinner sig i”.
Menotti förklarade kort och koncist att Maradona kunde ha berättat detta vid den förra samlingen och att man inom landslaget inte gjorde några undantag vad det gällde reglerna att stanna på hotellet. Slutligen avslutade Menotti samtalet med Cyterszpiler och fastslog att ”kanske måste jag ta bort Maradona ifrån truppen så att han kan tänka i lugn och ro”.
Sagt och gjort. Senare på eftermiddagen meddelade Menotti för spelartruppen att Maradona skulle ersättas av Patricio José Hernández. Truppen tog emot beslutet i tystnad och med bekymrade miner. Dagen efter deltog Maradona i Boca Juniors träning, vilket skapade en hel del rubriker.
På presskonferensen som hölls senare samma dag fick såklart Menotti flest frågor om Maradonas vara eller icke vara i landslaget. På frågeställningen kring om förbundskaptenen trodde att Maradona skulle finnas med i VM-slutspelet, 8 månader senare, svarade Menotti undvikande.
”Det är fortfarande långt dit. Det som oroar mig mest, just nu, är Maradonas relation till landslaget. Att representera Argentina är något som han borde se som en glädje, men istället upplever han det som en börda”.
Nu började Maradona och Cyterszpiler inse att man eventuellt hade begått ett stort misstag. Agenten tog kontakt med det argentinska fotbollsförbundets dåvarande president Julio Humberto Grondona och deklarerade mer i detalj varför Maradona var frånvarande ifrån landslagssamlingen.
Förbundets bestämda – och stränga president lyssnade noga för att sedan ta kontakt med Menotti. Nu var den stora frågan hur man skulle gå vidare med hela situationen. Reglerna ifrån AFA – det argentinska fotbollsförbundet – var tydliga på denna punkt. Enligt paragraf 164 skulle Maradona stängas av ifrån landslagsspel någonstans mellan 6 månader och 2 år. Samtidigt skulle han också förbjudas att delta i Boca Juniors nästkommande tre till tio matcher.
Men Menotti tvekade, Grondona också. En sådan sanktion skulle göra Maradona indisponibel ifrån landslagsspel, minst, en bra bit in på 1982 och mest troligt skulle han missa VM i Spanien samma år där Argentina hoppades kunna försvara sitt VM-guld ifrån 1978.
Landslagssamlingen fortskred och Maradona ville nu prata med Menotti själv. Diego hade insett att det kanske inte var det bästa att skicka fram agenten Cyterszpiler i sitt ställe för att föra sin talan, men samtidigt hade han inte velat riskera att Menotti skulle övertyga honom om att ansluta till landslagssamlingen.
Menotti fick frågan inför mötet med Maradona ifall han tänkte ta med Diego i den aktuella samlingen ifall Maradona gick med på alla reglerna. ”Det tror jag inte att han gör” svarade Menotti kort och försvann till mötesplatsen. Väl där höll förbundskaptenen en lång monolog till Maradona där han var bestämd i sin uppfattning kring hela situationen.
”Vi måste sluta upp med dessa dumheter. Jag tror du måste prata mindre Diego, eftersom varje gång du gör det säger du emot dig själv. Hur ska jag kunna förklara för dina spelare att du plötsligt är ’för trött’ för att delta i träningen när du sedan dagen efter säger att du inte är det längre? Vad vill du nå med dessa beslut? Du vet hur reglerna är och att dom gäller för samtliga spelare. Varför använder du inte din talang – och kvalité som spelare till att skicka ett annat budskap än detta? Du 21 år nu Diego, du är inget barn längre”.
Maradona stod och lyssnade utan att säga ett ord under Menottis långa monolog. Tillslut frågade Diego om han fick lov att prata med hela truppen för att förklara sig. Menotti svarade att han i sådana fall fick göra det under morgondagen eftersom laget nu skulle ut och träna. Med dessa ord tog samtalet slut och Maradona lämnade hotellet i en BMW tillsammans med sin agent.
Dagen efter träffade Maradona laget och berättade sin syn på saken. Spelarna lyssnade, några förstod – andra gjorde det inte. Passarella beskrev mötet utan att ge särskilt många detaljer.
”Maradona är väldigt timid av sig, han har svårt att öppna upp sig. Men vi lyssnade, och uppmuntrade honom till att fortsätta prata. Han berättade att han kände sig trött, att han var less på allt som stått om honom i diverse tidningar”.
Gallego var mer brysk i sin framtoning mot Maradona.
”Han insåg själv att han gjorde fel som inte pratade med oss först. Han hade haft funderingarna redan under förra fredagen och då borde han pratat med oss. Det anser jag också”.
Fortsättningen blev att Maradona avstod denna landslagssamlingen, men var med nästa gång som Menotti samlade sin trupp. Nog fanns där vissa slitningar mellan Diego och Menotti. Maradona hade aldrig riktigt förlåtit förbundskaptenen för att han inte tagit ut honom till VM 1978 och ansåg att Menotti, mer eller mindre, rånat honom på ett VM-guld.
Till VM 1982 var Maradona med och gjorde två mål mot Ungern i den andra gruppspelsmatchen. Dessvärre åkte Argentina ut i det andra gruppspelet och därför fick Maradona vänta ytterligare fyra år innan han fick lyfta VM-pokalen.
Efter världsmästerskapet i Spanien lämnade Diego också Boca Juniors för spel i FC Barcelona. Förberedelserna inför VM-slutspelet hade dock, som vi sett i artikeln ovan, kunnat vara bättre. Menottis hårda hållning mot Maradona gjorde att hans ledarskap fortsatte att respekteras, dels inom truppen, men också bland det argentinska folket i största allmänhet.
Veteraner som Kempes och Fillol beundrade förbundskaptenens rättvisa hållning gentemot Maradona och att han inte gick med på några undantag bara för att Diego själv ville det. Menotti ansåg att reglerna var till för att följas och det spelade ingen roll vem du var. I slutändan fick Maradona det sista ordet när Menotti lämnat som förbundskapten och landslaget vunnit VM-guld under Carlos Bilardo i den rykande, mexikanska, sommarhettan.
enkoppmate.com 