Miguel Antonio Juárez – Menottis nära vän och läromästare

En karaktär både på – och vid sidan av planen. Känd för sin snälla personlighet och sina vackra mål i Rosario Central. En läromästare till Luis Menotti och nära vän till tränaren som blev världsmästare.

Född och uppvuxen i dom norra delarna av Argentina, nära staden San Miguel de Tucumán, Juárez var det åttonde barnet i en sträng familj. Efter att ha börjat i några mindre klubbar i Tucumán och gjort sig ett namn, gjorde Juárez resan till Córdoba för att spela i Belgrano.

Efter en säsong i den ljusblåa klubben blev övergången till Rosario Central ett banbrytande beslut i Juárez karriär. Här skulle han tillbringa nio säsonger mellan 1956 och 1964. I början av 60-talet bildade Juárez ett mycket fruktat sammarbete med en ung Luis Menotti och Enrique ”Nene” Fernández. Förutom att vara lagkamrater blev dessa tre dessutom väldigt nära vänner. Framförallt Juárez och Menotti bildade en nära vänskap, och Menotti själv har beskrivit att Juárez betydde otroligt mycket för honom under inledningen av sin karriär.

Juárez gjorde sig känd för sin fina teknik och trots sin kraftfulla fysik kunde han ändå blända supportrarna med eleganta finter. I Copa América 1957 var han en del av Argentinas vinnande lag. Den generationen som fick smeknamnet ”Carasucias” – spelarna med dom skitiga ansiktena – och som blev otroligt folkära bland landets fotbollsentusiaster. I den sista matchen mot Peru hoppade Juárez in och gjorde Argentinas mål.

Med Rosario Central blev det inga titlar, men däremot åtskilliga mål för Juárez. Fortfarande är han klubbens tredje bästa målgörare i Primera Division efter Mario Kempes och Edgardo Bauza. Om man räknar alla turneringar placerar sig Juárez på en åttondeplats.

Juárez gjorde debut med Central 1956 mot Gimnasia och målmässigt var dom två nästkommande säsongerna hans bästa i klubben. 1957 stod han för 13 mål och året efter smällde han dit 15.

Det finns en rolig anekdot kring Juárez som härleds tillbaks till tiden då Jim López, en väldigt auktoritär tränare, ledde laget under inledningen på 60-talet. I en match mot ärkerivalen Newell’s Old Boys, och vid ställningen 0-0, tog Juárez emot en långboll varpå López skrek att han skulle ta det lugnt, stanna upp och vänta in laget. Istället slog Juárez en knivskarp passning till Menotti som kunde lägga in ledningsmålet. Juárez vände sig om mot bänken till López och skrek ”vad var det som skulle stoppas?”.

Juan Castro ihop med Juárez.

Under halvtidsvilan läxade López upp Juárez om att han inte fick lov att förödmjuka sin tränare inför hemmapubliken ”och hela världen”. Juárez sa ingenting under López predikan utan klädde istället sakta av sig matchkläderna. Tillsist utbrast Lopez ”vad sysslar du med?”. Nu går jag svarade Juárez, med sin tvål i handen och försvann in i duschen. Eftersom byten inte existerade på 60-talet fick Central avsluta matchen med 10 man och Newell’s fixade en kvittering.

Juárez var dock inte alltid en rebel, ibland använde han finess också. Som när han brukade tala om för motståndarna att han var lite småskadad och att dom kunde markera någon annan istället.

När man ser Juárez på bild kan man inte låta bli att dra på smilbanden av välbehag. Han var en klassisk 60-talslirare i Argentina, som gillade att bjuda publiken på det där lilla extra.